Ska jag, ska jag inte?

Köpa en häst, anmäla mig till Göteborgsvarvet, boka en resa till Nya Zealand – eller åtminstone till Irland, ringa en oprickad tandläkare, skriva min monsterbok, kompilera en sökbar flora, köra röjsåg i regnet, bli fodervärd åt en katt, skaffa flygcertifikat, på-nytt-läsa alla böcker i hyllorna, på allvar försöka förstå alla nobelliga fysik- och kemipris som delats ut, tvätta fönstren, vinna på Triss, se nåt komiskt i det fula, flytta till ett grannfritt hus med örtagård, sluta slösa tid på tv-deckare varje dag klockan åtta?

Säg det.

Ja.

Säg det.

Går så långt mellan varven

…att jag nääästan hunnit glömma bort lösenordet. Inte för att det inte händer nåt, utan för att motivationen att skriva om det tryter nåt så katastrofalt. Men när jag gör små tidsresor in i mina tidigare Captains Logs så är det en sån märklig känsla att möta den där personen som jag knappt känner igen men som ändå utger sig för att vara jag att motivationen får små nytändningar. Så för mitt framtida, omotiverade, jag så kan jag berätta att jag idag har åkt motorbåt och kört taxi. Plus, på hemväg från Bjöla småbåtshamn försökte en busschaufför ramma mig så där som man ofta ser i amerikanska skrikiga biljakter när skurken/hjälten kastar om ratten i tvåhundra knyck och tvingar hjälten/skurken att medelst sin fräsiga bil göra svetslågor mot ett svindlande broräcke till bullrig musik,  men där sedan allt reder upp sig med hjälp av en intensiv skottlossning, följt av några atombombsexplosioner, ett plåster i pannan och lagom sexiga svettfläckar under armarna. Väl hemkommen (utan vare sig plåster eller bucklor i karossen) ville grannen ovanpå, sin fredags-lördagsvana trogen att jag skulle headbanga till entoniga rocktrummor och gnissliga elgitarrer. Men jag slängde in Joglaresa i cd-spelaren och drog på med bultande profan medeltidsmusik istället. (Har köpt två andra skivor med dem och de är galet bra!*) Sedan gick jag ut med grannkvinnans katt. Och sedan kom grannkvinnan hem till oss och jagade sin katt. Som inte ville hem för här hos Emmett och mig får hon bossa precis som hon vill, den vansinnigt underbara raringen. Vi kallar henne Margit, men egentligen heter hon något annat. Katten alltså.

 

*En annan enastående musikgrupp som P2 lät mig upptäcka av en slump på springturen hem från bilverkstaden är Okra Playground. Skiva/skivor kommer att inköpas omedelgenast!

Estetikens små bekymmer

När människor är estestiskt skapta OCH hypertrevliga så tänker jag ofta, vis av erfarenheten, att här finns det nåt att gå till botten med.

Så när jag skulle lämpa av bilen på verkstan idag och märkte att meckarn var socialt superbegåvad och dessutom ett löjligt stort snyggo så hade jag vänt i porten om det inte varit för att svågern hade rekommenderat stället.

Ändå vet jag redan nu att bilkontot kommer att bli minst 4 tusenlappar smalare än förut. Men jag vet också att det inte beror på något annat än att biljäveln faktiskt behöver en insats av den magnituden. Det är inte lätt att vara vuxen (eller låtsas vara det).

Idag var det Valborgsmässoafton

… och jag struntade i kortegen och cyklade ut till Stora Amundön istället. Det var fantastiskt härligt att (i den relativa folktomheten) få sitta tyst vid randen av ett grönfärgat vattenskvalp och ett kvällningens solglitter, och bara lyssna på sjöfåglars rop och plumsiga dyk. Att få skåda ett och annat kondensspår av flygplan på väg till destinationer utom mitt räckhåll.

Ibland skräms jag av tanken på hur enkelt jag skulle kunna tillämpa rödförskjutningen och aldrig ens kasta en blick över axeln medan jag fortsatte bortåt.

Ibland skräms jag av insikten om hur jag ständigt letar efter orsaker att få slippa se mötta människor mer än en gång, det kvittar hur trevliga de är. Hur gärna jag sluppe upprepningar. Hur jag helst aldrig trampade i mina egna spår. Hur jag alltid var på väg bortåt.

Ingen bokmässa för mig i år

År 2017, året då jag för första gången aktivt kommer att avstå från bokmässan i Göteborg. Anledningen är att jag inte pallar sättet som icke-demokratiska krafter fritt får utnyttja vårt demokratiska samhälles plattformar för att sakta men säkert äta upp och förinta just demokratin. https://www.svt.se/kultur/bok/127-forfattare-i-upprop-valjer-att-inte-narvara-vid-bokmassan

En påskafton utan godis (för somliga)

Hurra vad jag är duktig som börjat förstå att undvika sötsaker. Att vi köpte en bautastor plockgodispåse igår berodde på Emmetts förutseende vishet. Han anade att grannskapets småfolk skulle ringa på dörren under påskaftonen med underförstådda önskemål om sockriga bidrag till sina påskägg och påskkorgar. Själv var jag skeptisk. Trodde att påskkäringseden var något som, likt våra egna barndomar, dött ut och ersatts av nymodigheter i stil med Halloween.

Men på förmiddagen fick jag äta upp mina tvivel (egentligen en tallrik med Wapnös A-fil och Saltås müsli) för då sa ytterdörren ding-dong och två små påskkatter (tror jag att de var utklädda till) överlämnade en näpen gul kyckling målad på en vit anteckningslapp. I rättvist utbyte sträckte vi genast fram vår tack-och-lov-inköpta skål med kolhydratspäckade färggrannheter och lät den unga generationen fylla på sina förråd.

Hur det gick sen vet vi inte för strax därpå blev vi tvungna att ge oss av. (Men ack vad skönt att vid hemkomsten kunna konstatera att inga eventuellt andra godissugna ungar under eftermiddagen ringt på och i vrede över oöppnad dörr slängt ägg på den.) Var nämligen bjudna på lyxig påsklunch hos Emmetts syster med familj. Att det var första gången under de 27 år som Emmett och jag känt varandra som vi var på besök där låter konstigare än vad det är, eftersom släktens naturliga mötesplats vid alla högtider och bemärkelsedagar normalt sett är de luftigt rymliga salar som föräldrarnas villa bjuder på.

Men denna påskafton firades sålunda på annan ort och innehöll generös gästfrihet, vackert (lite kylslaget) väder, barndomsfotografier samt ett fascinerande dokumentärtips från Emmetts systerson den yngre, “Verklighetens Rain Man”. Nu när jag vet att verklighetens Kim Peek hade Dustin Hoffmans Hollywoodfigurs förmågor, och kanske mer därtill, är det möjligt att jag äntligen tar mig i kragen och tittar på spelfilmen och Oscarsvinnaren “Rain Man”. Eller också skiter jag i det och ser på några av alla de andra dokumentärerna om Peek som man kan hitta på YouTube. Ja, jag tror det får bli det sistnämnda. Många tack till Emmetts systerson den yngre!