Month: February 2013

Den hemlighetsfulla trädgården

Secretgardencover_Project_Gutenberg_eText_17396

The Secret Garden av Frances Hodgson Burnett är en hjärtevärmande berättelse om 9-åriga Mary Lennox som gör en både geografisk och karaktärsdanande resa från Indien till Misselthwaite Manor, England. Via Project Gutenberg kan boken hämtas (eller läsas direkt) här: http://www.gutenberg.org/ebooks/113

Och vill man bli ännu varmare om hjärtat kan man försöka få tag på Agnieszka Hollands underbara filmatisering av boken. I mitt fall var det Biblioteket som fixade saken. Ett enda dvd-exemplar hade överlevt från 1993, och även om det var tummat och småskrapigt gick det att se det mesta ändå. Glad är jag för det!

Ett gammalt ljus gick upp

theroadahead

Har varit enormt förbryllad över varför Stora Skrivprojektet inte har velat rulla framåt trots att jag haft färdvägen helt klar för mig.

Mitt förbryllade tillstånd har gjort att Stora Skrivprojektet mer känts som Megairriterande Mysteriet. Ända tills i går. Då drabbades jag av den självklara insikten att jag inte haft någon exakt koll på hurdan min huvudperson är.

Utropstecken.

Helt makalöst att jag kunnat missa en sådan elementär sak: att händelserna man slänger in i sin berättelse blir till pärlor för svinen när man saknar en klar och tydlig bild av sin huvudpersons karaktär. För om man inte vet och förstår vad som är huvudpersonens naturliga reaktion på dessa händelser kan man heller inte skriva med logik och framåtrörelse i berättelsen.

Vilken tur att jag började gräva i mina skrivtipsgömmor. Jag behövde tydligen lite nyttiga påminnelselänkar, bland annat dessa:

Jodie Renner: Creating compelling characters

Vickie Britton: Character development in a fiction novel

Paul Dail: Writing a good bad guy

Tyvärr

… är nu redan den tredje boken i serien om HP och Rebecca utläst.

Som tröst för tomheten som plötsligt uppstått får jag väl roa mig med att så småningom och i detalj analysera böckerna och bena ut varför de är så lyckade.

Men så här rent allmänt går det att konstatera att det aldrig är fel att

* vara så initierad i ett ämne eller yrkesområde att man kan skriva med ett sådant tugg att det blir övertygande och medryckande

* jobba med motsatser och paralleller eftersom det förstnämnda bjuder på “gratis” konflikter och det sistnämnda höjer spänningen

* låta huvudpersonerna drivas av basala krafter med hög igenkänningsfaktor, i det här fallet skuld och hämnd

* skriva korta scener där berättarperspektiven hela tiden växlar och samtidigt flätas ihop med varandra

* bygga handlingen på två kända sociala fenomen, i det här fallet spel och konspirationsteorier, som får mötas och stångas med varandra, och sedan hänvisa till verkliga händelser för att ge det hela trovärdighet och tempo

* ge huvudpersonerna svagheter som väcker sympati

* ge (någon av) huvudpersonerna en gimmick som återkommer vid lämpliga tillfällen och höjer sympatierna

De gottegrisarna!

Syrran och hennes man ska till fjällen och ha det kul. Under tiden har jag fått i hedersuppdrag att titta till deras får, ge dem mat och vatten och klia dem lite bakom öronen. Det gör jag gärna, för de är väldans söta.

Gottegris

 

Tusan också

Såg att en tredje bok i Anders de la Mottes serie om den pysunkna men ändå märkligt sympatiska HP samt hans hårdkokta syrra Rebecca nu finns att sträckläsa: [bubble]

bubble

Hittills har böckerna varit så överraskande bra och spännande att jag inte kunnat lägga dem ifrån mig – trots att jag haft massor av annat att göra.

Fanken vad jag bävar inför att öppna denna bok nummer tre. Ännu en dag som lär hamna på “paus”…

Klart, slut, gå vidare

Nu är novellen ivägskickad. Det skulle vara så himla kul om de tog den. För den är bra!

gammaltochmodernt

I väntan på besked är det bara att skriva en ny novell. Busenkelt. Bara att titta på fotografier som man har tagit när man varit på utflykt. Den här bilden knäppte jag till exempel i Danmark för något år sedan, och den ger mig huvudet fullt av roliga idéer som bara måste förvaltas.