Month: March 2013

Nyfiken

Har sett två minnesvärda filmer på raken: Berättelsen om Pi och Django Unchained.

lifeofpi

Både Ang Lee och Quentin Tarantino är skickliga bildberättare, och när de dessutom har spännande och bra historier att jobba med så kan det inte bli annat än snyggt och lyckat.

Kan inte låta bli att undra hur de går till väga, var de börjar någonstans, hur de kommer fram till det bärande temat.

 

 

 

 

 

djangounchainedBörjade Tarantino till exempel med idén att berätta om en man som kastar av sig slaveriets bojor? Eller tänkte han att nu ska jag berätta om Sigfried och Brynhilde, fast på amerikanskt vis? Eller började allt med att han bara ville göra en film i Leones anda, med hårdföra men godhjärtade prisjägare?

Hur som helst blev resultatet hyperbra. Det var lika omtumlade roligt att se Django Unchained som det en gång var att se Pulp Fiction. Inte minst för att Christoph Waltz är helt enastående. Väldigt rättvist att han fick en Oscar (igen).

 

Advertisements

Osynliga knuffar

450px-Bellhelicopter.MOMA

 

Är lite frestad att börja tro på högre, eller åtminstone andra, makter. För först var det nej och nej och nej. Till en början gjorde de mig ganska deppig, men nu plötsligt är jag tacksam för dem. För hade jag inte fått dem hade jag heller inte (så småningom) fått ja och ja och ja från annat och MYCKET roligare håll.

Känner mig som en fluga som någon försökt få ut i solen och livet genom att vifta och fösa den mot fönsterspringan, men som spjärnat emot i tron att vederbörande bara jävlas med den. Ända tills den fattar … och förhoppningsvis aldrig mer återvänder till insidan av glaset.

 

Bilden är hämtad här: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Bellhelicopter.MOMA.JPG

Ingen är den andra lik

SkugglandDe två senast lästa böckerna är så olika till stil, form och innehåll att det egentligen är orättvist att ställa upp dem bredvid varandra. För jag vet ju vilken jag föredrar, vilken jag sträckläste, vilken som fick mig att känna mig lite klokare på mänskligheten, som fick mig att hänga med på en längtan efter det som man aldrig kan eller ens bör försöka få fatt i (barndomen) – boken i vilken  författaren hade skapat spänning och väckt intresse med hjälp av ett nät av speglingar, parallleller och lågmälda funderingar i stället för att ta till ett mer sedvanligt början-mitt-slut-med-vändpunkter-och-höjdpunkter-grepp.

 

 

 

 

 

enmansomheteroveDen andra boken är skriven i kåseristil, och om jag varit yngre skulle jag nog ha tyckt att den var kul. Jag har förstått att Ove är populär, för jag fick vänta väldigt länge i bibliotekets kösystem innan Ove och hans vrede slutligen drabbade mig.

 

 

Favorit i repris

SomethingBeginningWith

Läste Sarah Salways Something Beginning With för några år sedan och gillade den så mycket att jag nu har läst den för andra gången. Till bokens minnesvärdheter hör att man kan slå upp vilken sida som  helst och genast komma in i handlingen. Det beror på att texten är skriven som en rad korta små betraktelser samlade i bokstavsordning. De små kapitlen om Ears, Thomas the Tank Engine, Zzzz och så vidare, är alla stillsamt och roligt spännande pusselbitar i huvudpersonen Veritys liv och leverne. Inte omöjligt att jag så småningom läser boken en tredje gång.

Läst, lärt och lämnat

De senast lästa böckerna är Kulsprutan av Robert Westall och Samarbete med fluga av Lydia Davis.

machinegunnerswestallWestalls bok utspelar sig under andra världskriget och handlar om vad som händer när några pojkar hittar ett störtat tyskt stridsplan och “befriar” det från dess kulspruta. Boken skrevs 1975 och känns ganska yxig och manschauvinistisk, men det är ändå spännande att ta del av den brittiska tidsandan – både under brinnande världskrig och under sjuttiotalet.

samarbete-med-fluga-och-andra-novellerSamarbetet med flugan plockade jag ur bibliotekshyllan bara för den roliga titelns och den roliga framsidesbildens skull. Och trevligt nog visade sig novellerna inne i själva boken också vara roliga, många av dem. Middagen med Kafka var nog min favorit. En del berättelser var ibland endast några meningar långa, men de innehöll ändå många tänkvärdheter – och en del uppfriskande egensinnigheter.

ostrichboysVar nyss på besök hos Scottish Booktrust för att nytitta på Keith Grays eminenta Creative Masterclass-lektioner i 5 delar. Blev glad när jag såg att biblioteket här hemma hade köpt in böcker av honom. Nu väntar jag med spänning på att få Ostrich Boys i min hand. Bra titel. Intressant omslag. Hade förstås velat läsa oavsett, men jodå, ytan påverkar.

I övrigt har jag lämnat ett skrivkapitel bakom mig och gått vidare till ett nytt. Tror jag. Känns bra.