Den avgörande första sidan

Saker som en författare inte dör av att ha klart för sig:

1. Var någonstans måste huvudpersonen befinna sig för att läsaren redan på första sidan ska förstå vad berättelsen kommer att handla om (och därigenom genast intressera sig)?

2. Hur visar huvudpersonen redan på första sidan vilket krut hon eller han är gjord av (och därmed vilket sorts äventyr läsaren har rätt att förvänta sig)?

3. Hur får man redan på första sidan läsaren att bry sig om huruvida huvudpersonen lever eller dör?

Dessa och fyra andra frågeställningar får man hjälp med att besvara om man på något sätt lyckas införskaffa “Holly Lisle’s 7 Steps to Beating Page-One Rejections”. Jag tror att man måste vara medlem för att få länken till dokumentet, men medlemsskap är å andra sidan gratis. Det är dock inte särskilt lätt att hitta det man vill på Lisles webbplats – jag har till exempel ännu inte lyckats finna någon plats där man kan tacka henne för det generösa och användbara sjupunktsdokumentet.

Får väl nöja mig med att säga här, i tomma rymden, att det var många knutar som släppte i det pågående skrivprojektet när jag studerade och tillämpade Holly Lisles sju lärdomar.

Advertisements

2 comments

  1. Inledningen är såklart mycket viktig. Har läst någonstans att många manus som skickas till svenska förlag bara läses i upp till tre – fem sidor innan förlagen gallrar ut vad som är lönt att läsa vidare i. Nästa ribba kan ligga på ca 20 – 30 sidor. Och får man godkänt även där läses manuset i sin helhet av en lektör (allt detta kan säkert variera mycket från förlag till förlag).

    Citerar här två frågeställningar jag nyligen upptäckte i en amerikansk handbok (Writing the breakout novel av Donald Maass), vilket fick mig att skärpa till mitt manus, inte bara i inledningen, utan i alla kapitel.
    Ask, “How can this matter more?”
    Ask, “How could things get worse?”

    Håkan Tendell

  2. Tack för de två klippen ur Maass-boken. Påminnelsen att som författare vara jobbig mot sin hjälte/hjältinna kom mycket lägligt kan jag säga. Fick mig att inse att jag hittills egentligen inte stökat till det så vidare värst för min huvudperson. Stor tabbe. Det är så frestande att vara snäll mot figuren man skapat och börjat gilla att man glömmer att om inget sätts på spel tröttnar garanterat läsaren – och man själv – snart på hele rasket. Så tack igen!

Fritt fram att vara kreativ

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s