Kanske

…är det inte meningen att jag ska skriva? Kanske är det högre makter som med sina ständiga och tidsödande hinder i vägen försöker tala om för mig att jag borde ge upp? Syssla med enklare saker. Drömma mig bort till de gula hästarna och deras norpiga nosande i fickorna efter godsaker, till minnet av hur deras tunga hovar låter mot grusvägarnas underlag när de travar iväg med en i starka steg och man fjädrar sig som en mallig tupp när man lyckas hålla sig kvar på deras halkryggar trots att insekterna fått dem att sparka bakut.

Ja, kanske är det syftet med alltihop? Inse att gula hästar är mycket viktigare än lösa tankar i ett Open Office-dokument?

En sak är i alla fall säker. De gula sagohästarna är mycket lättare att älska än ett Open Office-dokument, helt enkelt därför att de bjuder på den enda stunden i veckan då jag slipper tänka på mitt eget varande. I mötet med dem finns endast utrymme i anden och kroppen för just dem. De har tyngd och färg och lukt och vilja. De är påtagliga och kraftfulla och de kräver koncentration. Inget snack, inget “ja men, jag ska bara…”.

linslus

Medan skrivandet är motsatsen. Abstrakt och undflyende, föränderligt och amorft. Det existerar knappt ens när man tryckt ut det på papper och satt sig med det i en pappersbunt i knäet. Klart som sjutton att det tar emot. Och javisst att det då i svaga stunder vore enklast att göra makterna till viljes genom att bara ge fan i alltihop. Hörsamma deras uppmaning “ge upp, ge upp, ge upp…”

Men häh, glöm det.

Surrender is not an option.

Sagohästarna får säga vad de vill.

Advertisements

Fritt fram att vara kreativ

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s