Bokstavligen

Har väl aldrig härjat och snott omkring så mycket som nu när lilla Hälsan (hej hej) kräver att jag tar det lugnt. Kan bara hoppas att lilla Hälsan, så länge jag har roligt till tusen, visar hänsyn och håller alla fula hot om skov för sig själv så att jag får fortsätta assistera på fina biblioteket några timmar varje dag. Och köra fyrhjuling med för den delen. Kändes himla bra och lärorikt igår att för första gången någonsin få riva iväg på ett sådant där monster och till och med få backa med ett hölass nästan hela vägen ner i ett dike. På tal om lärorikt. Hade ingen aning om att det är så inijäkelens kul att släktforska. Gick en introduktionskurs idag för en av de superkunniga och supertrevliga bibliotekarierna på Högsbo bibliotek, och gissa om det kvittar att man inte hyser några varmare känslor för feta släkten. För det är jättelattjolajbans i sig själv när man efter mycket petande och letande slutligen hittar deras nerplitade namn i någon gammal mossig kyrkbok, helst med någon liten notis om hur de klarade senaste husförhöret eller huruvida de var vaccinerade mot kopporna eller ej. Säger bara, Sherlock Holmes, släng dig i boken! Eller böckerna… som jag önskar att det varit jag som skrivit.

Skriva, ja. Har änte blitt någe av det överhövetage de senaste darna. Har inte hunnit, och när jag hunnit har jag inte haft någon riktig ork. Fast jag tror i och för sig att det mesta av orken sitter i skrivarsockorna, särskilt i de rosalila fluffiga, mina favoriter. De som plötsligt och oförklarligt har försvunnit till hälften. Har letat överallt men den felande foten står icke att finna någonstans. Det bekymrar mig en smula.

Advertisements