Month: November 2013

Svettigt i skumrasket

Älska är ett stort ord men jag tvekar inte att använda det i springskor: Jag älskar att springa. Känslan av att vara på väg någonstans. Gärna när det börjar skymma och skogen mörknar och det kan gå hur som helst.

Som i NaNoWriMo. Jag är redan uppe i 50000 ord, och därmed är jag en “vinnare”. Problemet är bara att bokjäveln inte ens är i närheten av att vara färdigskriven. Jag gillar den ändå, mer än jag trodde att jag skulle göra. Jag kanske till och med älskar den…? Ja, kanske. Får fundera lite, för älska är ett stort ord.

Just det, jag har hunnit ikapp resten av världen

…och fattat vilken himla bra författare Lena Sundström är! Kan inte räkna alla gånger som jag känt mig brandfarligt – men diffust – arg på den korkat giriga cynism som alla avregleringar grisar sig i, men med Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar har jag fått hjälp med att dra i trådarna och sätta fingret på problemen, dvs peka på de konkreta och fula fakta som vi alla numera är tvingade att skvalpa omkring i. Dessutom har jag fått en sprillans ny lista på politiker och företagsledare som jag inte bara inte gillar utan innerligt önskar rejält åt helvete.

Tillägg: Två av årets Augustprisböcker har jag faktiskt stått och hanterat på biblioteket utan att fatta att jag borde öppna och läsa. Vilken fadäs. Dels gällde det Bea Uusmas kärleksförklaring till Andrée (om jag fattat innehållet rätt) och dels Ellen Karlssons bok om ett snöre som leder till ökad självkänsla (om jag fattat innehållet rätt). Blir förresten lite lätt ohyggligt nere och nervös av det jag läste om problemen Ellen Karlsson tycks ha haft med att hitta en förläggare, bara för att hon inte hade egna känningar i branschen. Och jag som trodde att förlagsfolk läste alla inskickade manus (åtminstone delar av dem) med öppna sinnen. Betyder detta att inkomna manus automatiskt är omkomna manus för den som inte är kompis med förläggaren/redaktören/lektören?

Böcker böcker böcker!

Idag väntade paket med nyköpta böcker på mig när jag kom hem från biblioteket. Fyra riktiga höjdarböcker:

The Day I Swapped My Dad For Two Goldfish av Neil Gaiman och Dave McKean

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund

Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar av Lena Sundström (totalt hjärnsläpp där efternamnet stått och varit fel i flera veckor! Men så är jag ju sjuk också…)

och sist men inte minst:

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

Som sagt, höjdarböcker allihop! Så bra att jag inte ens tänker läsa dem i badet där bladen snarare än vattnet är det som vågar sej.

TheDayISwappedMyDadforTwoGoldfish

Dumb Diary, Day 2

What was I thinking? A NaNoWriMo project with four different character points of view. Suddenly, my life’s complicated beyond belief!

No matter. I have no other option but to stick to what first took my fancy: Four points of view.

So, on a sticky note: I congratulate myself on yesterday’s purchase of a fresh pack of sticky notes. Four different colours, one colour per point of view. It’ll be interesting to see if they can help me keep tabs on all the whats, whys and whens, all the wheelings and dealings of the fictional characters.

Maybe starting a Dumb Diary wasn’t such a good idea? Maybe it’s more of a huge drain of energy? Yes, me be sleepy now, oh, so sleepy.

Dumb diary, Day 1

Slept too long and awoke to a sunny day, a sunny Sunday. My pretend job at the library must come to an end, and I must make an attempt to keep all the beneficial routines acquired during these past three months, including rushing off into the daylight every morning, arriving at the office in a rosy-cheeked state of mind.

So off I went this Sunday, on an imaginary dash to my writing desk. The dash hurried me off through a ridiculously well-kempt part of the forest (behind the hospital, where I incidentally spent eleven obnoxious days not too long ago). Due to its well-kemptness, I expect, it was also a very noisy forest. Everywhere yelling, running, crying, hollering, panting, chattering, sulking people, walking abreast, brushing against me, breathing on me, making me hear their words. It was like running a gauntlet, and when I finally arrived at my “office”, I was drenched in anger and frustration. Tomorrow, I’d better pick another route.

I’m pathetically behind schedule on my NaNoWriMo project, but I won’t give up. The characters in my novel deserve my fullest attention. So here it comes. My fullest attention.