Lästa böcker

Böcker som försätter mig i trivselläge äro tyvärr icke dessa:

1. Blekingegatan 32 av Lena Einhorn. Handlar om hur Greta Gustafsson blev Garbo. Intressant läsning på sätt och vis, men eftersom boken är skriven utifrån ett inifrånperspektiv när det gäller båd’ tankar och känslor fastnar jag hela tiden i metagrubblerier kring vad som egentligen är sant och vad som är fabulerat.

2. Ensam dam reser ensam av Kerstin Thorvall. Trots att jag väldigt väl kan förstå huvudpersonen Lisas längtan bort, hennes längtan efter frihet från alla måsten och förväntningar på hur man ska vara som människa av ett visst kön och en viss ålder, så tröttnade jag tyvärr ändå ganska snart på att Lisa inte verkade kunna höja blicken och se bortom sin egen kropp och sexualitet.

Böcer som försätter mig i trivselläge äro dessa:

1. Ska vi va? av Pija Lindenbaum. Berit har med sig två pinnar, en till sig själv och en till Flisan. Ifall de ska peta på saker. Men Flisan är vrång och inte så lite otrevlig, kan jag tycka, och efter några turer så Berit går hem. Då kommer Flisan på andra tankar.

2. Vargarna i väggen av Neil Gaiman och Dave McKean. Ingalunda ens i närheten av The Day I Swapped My Dad for Two Goldfish, men ändå en underhållande berättelse av nonsenskaraktär, om en flicka som inte blir trodd av sin familj när hon säger att det bor vargar i väggarna. Men hon och nallegrisen vet förstås bättre.

Böcker som försätter mig i trivselläge OCH ger mig lust att skriva för egen maskin äro dessa:

1. Do Androids Dream of Electric Sheep? av Philip K. Dick. Förlagan till filmen Bladerunner, men till stora delar en helt annan historia. Rick Deckard är fortfarande prisjägaren med uppdraget att “pensionera” ett antal androider utrustade med oönskade halter mänsklighet, och miljön är fortfarande en förfallen Jord från vilken de som kunnat för länge sedan migrerat. Men i boken är huvudpersonen (åtminstone för mig) John Isidore. Han är en av de som tvingats stanna. Ett radioaktivt damm har lagt sig över hela Jorden, och Isidore som håller på att degenera mentalt och därför inte klarat IQ-testet som krävs för en exodus, är dömd att leva ensam i ett stort och nedgånget byggnadskomplex där tystnaden är så kompakt att han kan se den. Men så en dag hör han TV-ljud inifrån en av lägenheterna, och törstande efter sällskap knackar han på:

“As Isidore knocked on the apartment door the television died immediately into nonbeing. It had not merely become silent; it had stopped existing, scared into its grave by his knock.”

Det är så rysansvärt bra! Och sådan är hela boken.

2. Unseen Academicals av Terry Pratchett. Historien utspelar sig i Discworld, och även här hittar man en underdog som har sin egen kropp emot sig när han ska försöka ta sig runt här i livet. Det handlar om Nutt som tror sig vara en svartalf men egentligen är något annat och mycket värre. Men lyckligtvis träffar han Trevor Likely och Glenda Sugarbean, som utanpå allting annat är tillräckligt godhjärtade för att kunna förlåta att Nutt är så vansinnigt beläst och klok att de oftast inte begriper vad han säger. Men så är de naturligtvis ganska klyftiga de med, var och en på sitt vis.

Just den här boken läste jag med öronen. Det är jag glad för. Jag trodde inte att någon någonsin skulle kunna mäta sig med Stephen Fry när det gäller hela den där ljudboksgrejen, men Tony Robinson är förbanne mej fenomenal! Han och Pratchett har fått mig att stundtals bryta ihop av glädje, både på UB och på skymningsklädda skogsstigar. Kan bara hoppas att jag inte har skrämt alltför många människor de senaste dagarna med mina mwahahahahaaan.

Advertisements

Fritt fram att vara kreativ

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s