Två inkastade handdukar

Två lånade böcker. Läs: två halvlästa böcker. Den ena gjorde mig trött och den andra gjorde mig nedstämd. Så jag sträckte vapen, ungefär mitt på mittuppslaget i båda.

Svarta biljetter av Jayne Anne Phillips är en novellsamling befolkad av människor jag inte förstår mig på och vars beteenden tycks mig evigt dimmiga och tunga. So no more tickets for me, black or otherwise.

Världens sista roman av Daniel Sjölin är en roman vars mål och riktning jag möjligtvis förstår allteftersom dess språk och tankar luckras upp, när rollerna flyter ut och allting sakta men säkert går i barndom … för att slutligen hamna i en punkt bortom orden? Men oavsett om jag fattade eller inte så orkade jag inte i mål. Det blev alltför mycket snår i en stadigt allt trassligare djungel som jag bara längtade bort ifrån. Ever so sorry, bye-bye.

Så vad fan ska jag läsa nu? Ska jag rusa åstad och hämta ut biblioteksreservationen med den lovande titeln Inga ögon väntar mig av Lars Ahlin? Ja, jag gör väl det. Regnar gör det ju inte heller, så paraply behövs bara när jag sätter mig på balkongen för att läsa “Kommer hem och är snäll” och de andra novellerna, och grannarna ovanpå tyst och plötsligt, alltid lika tyst och plötsligt, slänger några kannor vatten över mig (egentligen är det väl de egna balkonglådorna de vattnar men resultatet är och förblir detsamma för min del). M har i alla år skojat om att “komma hem och vara snäll”, så om jag har tur får jag nu äntligen lära mig något.

Advertisements