Så blev det min tur till sist

Idag denna dag lyckades jag med konststycket att osövd och omdömeslös feladressera ett mail och be främmande person strunta i 29 år eftersom jag nu hade hittat dem helt på egen hand. Upptäckte misstaget och bad snabbt feladressaten om ursäkt. Antagligen lät ursäkten lika knäpp som felmailet. Stackars människa, han som vänligt nog bara en timme tidigare hade hjälpt mig att ta ut rätt riktning i jakten på Den illusoriska pappan.

Jag tänker att om jag inte hade fått den deppiga uppenbarelsen igår kväll att meningen med mitt liv inte är att skriva utan att bli gamlare och sjukare och dödare och därför lika gärna kan radera alla mina texter från hårddisken så hade jag genast satt mig ner och skrivit en rolig novell om det hela.

Advertisements