Hur gick det sen?

I slutänden var det inte jag som tvättade fönstren. I så fall hade de inte blivit så rena att det nu ser ut som om de är öppna rakt ut mot tillvaron därutanför i all dess grönskande glans. M-raringen kan inte göra en endaste sak som inte är perfekto. I’m the luckiest gal in the world!

Själv blev jag sittande med mina gamla pärmar och lådor fyllda till brädden med skrifter, både egna och andras från fjärran tider. Hittade bland annat texter från en novellskrivarkurs med Martin “suveräna Tecknen runt huset m.m” Engberg, och jag konstaterade att de andra kursdeltagarnas texter alla var tusen gånger bättre än mina. When will I ever learn?

Maybe now. Cos I’m gonna be uncommonly boring and skip the Chalmerskortege and go for a bloody fast run in the Skatås instead, and then come back home and get busy with Sarah Selecky’s daily writing prompt. And then I’m gonna get even busier with Story Is a State of Mind (trying not to think about the yearly ritual of finding the deklarationspapper and trying to understand what the hell I’m supposed to do with them.)

På tal om Skatåsspringande så undrar jag vad det blivit av syrran och den däringa hunden jag skulle få bekanta mig med inför 25 maj-milen. Jag känner mig alltför tjatig om jag frågar fler gånger, och förresten är det kanske lika bra att det hela rinner ut i sanden. Eller skogen. För det där att knata den hemska 5-kilometarn TVÅ varv är väl inte direkt det roligaste jag kan tänka mig. Jag förstår varför de har lagt slingan på det viset, men det är ändå en ruggig bana. Tror mest att det är upprepningen som tar knäcken på mig.

Dags att sluta föra Captain’s log och fortsätta med verkligheten.

Signing off,

Captain Commander Carol

 

Advertisements