Promenadursäkten som lyckligt försvann

Mitt livs första e-deklaration. Känns märkvärdigt och lite malligt. Tänk att jag klarade det trots alla petiga krångligheter som alltid infinner sig i mötet med nya ting. Alltid många timmar som går och går.

Det enda som inte går är jag. Benen känns som stockar just nu av allt sittande med rutor och siffror som ska skrivas hit och dit och fram och tillbaks och papper som envisas med att gå upp i rök trots att jag lägger dem i fina högar som jag har stålmannenblick på.

Nu när jag inte måste gå ner till stan och fastna med fingrarna i Skatteverkets brevinkast så får jag försöka hitta på ett annat skäl för att fly deklarationsångorna som fortfarande hänger tunga över mitt arbetsbord.

Ut med dig i den isande solen, ut bara. Medtag anteckningsblock och penna och sätt dig på ett blåsigt berg och frys fingrarna och näsan av dig medan du utför dagens flödesskrivarövning. Ut med dig, säger jag! Go, go, go!

Advertisements