För en dryg månad sedan

Här är de allihop, en kall och kulen dag i april. Syrran och de tre musketörerna.

Alla tre i april

Fyrtio dagar senare är det en varm och svettig dag i maj. Ibland önskar jag att jag kunde stoppa tidsflödet, åtminstone så pass länge att jag kommer ikapp och hinner fatta vad det är som händer. Acklimatisera mig.

Men tiden stannar för ingen.

Såvida man inte väljer den mer poetiska förståelse av tiden som framförs i Margaret Atwoods The Year of the Flood: Tiden är inget som rusar förbi, den är ett hav som vi alla befinner oss i. Min tolkning är att tidshavet i så fall tillåter att man simmar omkring mellan alla de platser som man vill nå (återvända till, komma ikapp, vila i), för att sedan kunna ligga där och skvalpa i tidsvågorna precis så länge man själv vill.

Så vill jag ha det. Så vill jag se det.

I Helle Helles Detta borde skrivas i presens är tiden nästan en egen romanfigur. Den är så starkt närvarande eftersom den tycks lysa med sin frånvaro. Precis som i alla Helle Helles böcker verkar det inte hända något i huvudpersonens liv. Skenet bedrar, det är massor som strömmar och böljar och bubblar under ytan i Dortes varande. Man ska bara ta sig tid att vila mellan raderna i allt det som inte sägs. Vilket är det mesta. Dorte är envist förtegen om sig själv och kan gå enorma omvägar (både bildligt och bokstavligt) för att slippa säga sanningen. Det gör henne till en intressant och lite rörande figur, och därmed också till en romanfigur man gärna vill följa. Det är till och med spännande att försöka förstå vad det är hon döljer mitt i all sin stillsamma tystlåtenhet. Det blir som en annorlunda deckarläsning. Och författaren vet hur man lägger ut ledtrådarna. Jag blir djupt imponerad av hennes fantastiska förmåga att röra sig i det igenkännbara men ändå lite skeva, att sparsmakat välja endast de pyttesmådetaljer som triggar läsarens referensbibliotek och öppnar hemliga dörrar till mystiska rum. Medan jag är ute på detta danska äventyr får jag associationer till en annan av mina författarfavoriter, Jonas Brun. Kanske gillar han också att läsa Helle Helle.

Advertisements