Inrutade och linjerade lärdomar

Small apartments, regisserad av Jonas Åkerlund och med fascinerande duktiga Matt Lucas (Little Britain) i huvudrollen, är en både knepig och sorglig film – fast på ett ställe skrattade jag så mycket att jag fick en hostattack. Framför allt har den två viktiga lärdomar att ge:

1. “The past is a ghost, the future a dream. There’s only right now.” (Bernard Franklins avskedsord till sin bror.)

2. “I accomplish something every day.” (Killen i kvartersbutiken som skapar meningen med livet genom att fylla varje dag med ett nytt litet projekt att färdigställa och bocka av på en lista. Kvittot på att ha åstadkommit något. A day gone but not wasted.)

Inspirerad av punkt nr. 1 har jag härmed satt mig själv på sluta jämföra-terapi. Och inspirerad av punkt nr. 2 påbörjade jag idag min egen lilla projektlista. Överst stod “Skriv en låt”. Så nu sitter jag här med min första färdigställda låt någonsin. Melodi, refräng, text, rubbet, allt är med. Utom själva arrangemanget förstås. Har än så länge bara en à capella-skiss insjungen på fickminnet. Suck. Ackompanjemang = harmonilära. Inte precis mitt starkaste kort. Det är dock ingen ursäkt för att inte försöka. Är väl bara att gå och tigga tomma notpapper av M nu, antar jag.

Tillägg: Hur smart är inte jag som lyckades lägga vantarna på M för alla de där åren sen? För vem erbjöd sig nyssens att notera min kompositon på papper? Hotande moln på himlen är dock att det finns risk för nederbörd av altklavar. Ett H blir ett C och ett G blir ett A och min hjärna blir skrynklig.

Advertisements