The mark of the kittens

Vi skulle ju bara gå och köpa glass. Men på vägen dit blev vi av en vilt främmande och förbipasserande man inkastade genom en dörr på hörnet. Och medan han själv gick vidare stod vi plötsligt i en lokal med många små kluriga rum där en massa Gösta Knutsson-personligheter kikade fram under soffor, uppifrån hyllor, bortifrån fönster och inifrån filtar och små hyddor. Vi befann oss hos Djurens vänner. Och nu kan jag bannemej inte sluta tänka på alla de underbara katterna. Särskilt förtjust blev både M och jag i en tilltufsad sjömanskatt som jag gärna skulle vilja adoptera. Men så fick jag the mark of the kittens, som M sa. Och nu undrar jag om det är en helt vanlig svenssonreaktion att få svullna kliande märken efter de små klorna, eller om jag är allergisk. För fyra små kattungar klättrade på mig och min klätterarm är nu ganska tuff med sina uppsvällda klösmärken. Fast kanske är det inte katterna i sig jag är allergisk emot, kanske är det kattsanden som de nyss varit i. För det stället på armen där den ena satte sig att snutta så att det gick hål varken kliar eller är svullet. Passade ju också jättefina grannkatten för några veckor sedan och då gick allt bra ända tills jag just skulle hantera kattlådan. Hmm. Detta kräver mer empiri innan en slutgiltig avhandling kan skrivas. Hur som helst ska jag genast sponsra Djurens vänner ekonomiskt medelst medlemsskap.

Advertisements