Det brukar heta att man måste läsa mycket om man vill lära sig att skriva à les höjdare. Men det räcker inte att bara läsa. Det krävs analys också av det man stoppar i sig. Och det är svårare än det låter, särskilt om det gäller böcker som man gillar. Då är det svårt att inte dras in i berättelsen och missa hela det klyftiga hantverket bakom. Därför har jag aldrig riktigt lyckats analysera färdigt sådana mästerverk som Stephanie Vaughns Sweet Talk, Elizabeth Strouts Olive Kitteridge, Janet Frames samlade produktion, Dylan Thomas Quite Early One Morning, Tennessee Williams Collected Stories, A. A. Milnes Nalle Puh eller J.K. Rowlings Harry Potter.
Men mina tidigare misslyckanden hindrar mig inte från att kasta mig in i smeten igen. Så i dag har jag gjort ett nytt försök att få kläm på vad faen det är folk är så jäddra bra på och varför de lyckas och lever länge lyckliga i sitt land med för evigt skinande sol på sina anleten.
Vad jag vill ha sagt är att jag i dag ägnat mig åt ett försök att analysera Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Det är en finfin bok som jag läste för några år sedan och som vid det här laget hunnit få en rad uppföljare i serien. Och med tanke på att åren har gått och den fått några hår på nacken tänker jag att det ska vara lugnt att jag här avslöjar innehållet i det första kapitlet (i den händelse att det nu är någon mer än jag själv som läser denna Captain’s Log).
Sålunda. Analys (försök till):
Redan på bokens första rad får läsaren veta att det finns ett problem. Till en början verkar det handla om en obetydlig sak – Elias kan inte svara på frågan som rektorn nyss tycks ha ställt – men i takt med att läsaren får ta del av Elias tankar kring en färsk konflikt med bästa vännen Linnea så framkommer det att han tidigare har haft problem med droger och självskadebeteende. Och problemet visar sig snart vara större än så. Rektorn beter sig underligt under samtalet och Elias lämnar hennes kontor med en känsla av fara. Problemet späs på ytterligare när han hör fotsteg bakom sig i den ödsliga skolkorridoren. Strax därpå möter han skolans konstiga vaktmästare och hör sedan en röst inne i huvudet som säger åt honom att springa. Rösten leder honom uppför en trappa in på en avsides toalett där den tvingar honom att krossa en spegel och skära upp handlederna.
Slut på första kapitlet som sålunda presenterar en dramatisk och oförklarlig händelse vars sista mening blir en direktbrygga till kapitel 2 och ger startskottet till den större berättelsen: Sex tonåringar med vitt skilda personligheter och intressen måste hitta fram till varandra och börja samarbeta för att på så vis stoppa de mörka krafter som börjat härja på den ödsliga lilla orten där de bor (att den heter Engelsfors är garanterat ingen slump).
Om man zoomar in på själva texten ser man att det som författarna låter sina romanfigurer säga, göra och känna har en tydlig funktion i berättelsen. I stort sett allt det som figurerna får säga och göra är sådant som driver handlingen framåt, och det som de får tänka och känna kring sina egna problem är sådant som (insmuget och smidigt) ger bakgrundshistorik åt det övergripande problemet. Finurligt och bra.
Dessutom är berättelsens huvudmiljö, gymnasieskolan där de 6 huvudpersonerna nyligen har börjat, en ”tacksam” miljö både för deras inre tonårstumult och för deras yttre konflikter med skolkamrater och vuxna: Här finns helt enkelt hög igenkänningsfaktor och får troligen de flesta läsare att rysa och huttra åt egna skolårsminnen.
Och en annan sak, som jag gärna vill anamma i mitt eget skrivande eftersom det gör allting så himla mycket enklare och effektivare, är: Det ÄR tillåtet att skippa gestaltningarna och bara skriva rakt upp och ner att något ”känns onaturligt” eller att någon vaknar och ”är iskall”. Och det ÄR tillåtet att använda invanda fraser och adjektiv eftersom man då inte lägger formuleringarna i vägen för själva texten. Har man en spännande historia att berätta ska man inte sabba den med ord som avleder uppmärksamheten.
Slut på analysen.
Jobbigt att tänka. Måste vila nu. Jö-jö.
Ro hit med en båt 