Det här är lite crazy

En kanin som försvarar sin hundvalpskompis mot en stor rottweiler.

Precis så där modig, som en kanin, skulle jag också vilja vara. Men senast jag sattes på allvarligt modighetsprov var när två lösspringande kamphundar kom farande emot mig i Änggården. Då röt jag bara, allt jag kunde. Det sket väl hundarna i, men deras tjattermattar hörde och lyckades ropa tillbaka sina odjur. Tack och lov.

Svettas fortfarande när jag tänker på vad som kunnat hända. Men för det mesta känner jag mig ändå lugn, inte minst därför att jag idag fick ett kvitto på att jag ännu ligger i lä. Ängslas nämmeligen ibland vid tanken på att jag i mitt ensamarbete göder mina asociala tendenser så livligt att jag snart har tappat alla grundkurskunskaper i hur man uppför sig bland folk.

Men så! – idag – köpte jag ingefära. Av en person som var helt makalöst crazy. Tack och lov. Jag tänkte: Om inte ens en ingefäraperson, som står i affär varje dag och sålunda får all den sociala träning som krävs för ett vett-och-etikett-diplom, klarar interaktion på basalnivå, då behöver ju inte jag vara ett dugg orolig mer! Om socialt samspel inte har någon som helst förhöjande verkan på ingefärapersonens interaktionskompetens, då kan ju orimligtvis ensamjobb ha någon som helst bedrövande inverkan på min interaktionskompetens heller.

Alltså: Jag kan stanna kvar inne i mitt lilla skrivarhuvud, jag kommer inte att glömma bort hur man beter sig. Tack och lov. Eller…?

Advertisements

Fritt fram att vara kreativ

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s