Skrivarskola

Har satt mig på skolbänken i min egen skrivarskola. Fungerar fint än så länge. Tror att jag har lyckats knåpa ihop en kurs med frågor och funderingar i den ordningsföljd, och med just den stadga, som bäst hjälper mig bygga berättelserna jag själv skulle vilja läsa.

 

Tillägg 1: Måste ju göra nånting rätt när spammare lajkar min sida. O, joy!

Tillägg 2: Men det var antagligen fel av mig att rusa iväg – och hinna – till provtagningscentralen 5 minuter före stängningsdag eftersom sköterskan som stack mig gjorde det utan att vare sig sprita sina egna händer eller armvecket där hon tänkte sticka. Och i min springande brådska insåg jag inte vad som hänt – eller snarare vad som inte hänt – förrän jag var på väg ut genom dörren igen. Nu är jag orolig för att ha fått i mig någon av alla de smitthärdar som vårdapparaten är så himla bra på att sprida. Man kan inte lita på någon. Särskilt inte på dem som har som sitt yrke att meka med ens kropp. Dessa personer kräver konstant övervakning och hundra procents ifrågasättande. Hela tiden. Jag vet ju det. Men ska jag aldrig någonsin lära mig det?

Advertisements