Month: March 2015

Fick råd

I natt pratade jag i sömnen med Stephen Fry. Han var en precis lika vänligt lyssnande och klok drömfigur som han verkar vara en äkta levande verklighetsfigur. Det var paus i en teaterpjäs som han spelade med i, och jag hittade honom i ett sorts pannrum där han satt och tog igen sig. Jag vet inte vad jag hade i pannrummet att göra, men till en början såg jag honom inte där han satt i ett dunkelt upplyst hörn. Tror heller inte att jag störde honom. Var just på väg ut igen när han själv påkallade uppmärksamhet till sin person genom att, ytterst älskvärt, ropa det rätta årtalet till en person ute i publiken som just då påstod något om honom som inte var sant. Jag minns inte vad jag sa, men ganska snart satt vi där och pratade som om vi känt varandra i flera år. Eller åtminstone flera timmar. Och medan en av hans gamla bekanta, med blommig hatt på huvudet, bjöd honom på (tydligen utlovad) inälvsmat sa han att det verkade som om jag också var författare. Då svarade jag att I wouldn’t dare to presume… men han gav mig sitt godmodigaste ansiktsuttryck och föreslog att jag skulle skriva en tragedi.

Just då föreföll det vara det mest självklara i hela världen.

Förutsättningarna

… för en glimma glädje i tillvaron:

1. Skaffa en syrra som har en väldigt lång fläta.

2. Se till att syrran är en syrra som sover väldigt djupt.

3. Se till att syrran och hennes man skaffar en fluffig liten gremlinhundvalp som rusar runt och biter i allt: hälsenor, vantar, dammsugarslangar, stolsben, löv, hundralappar, snören, allt.

4. Se till att syrran efter en lång dag på jobbet lägger sig att vila en stund i soffan med sin långa fläta hängande ut över kanten.

5. Lyss sedan till berättelsen hur syrran vaknar av att hennes huvud gång på gång dunkas mot soffans armstöd och undrar vafan är det som pågår?! Den enda som kan svara på det är en liten gremlin som står på golvet nedanför och med stor energi tycks ha hittat sin viktigaste uppgift här i livet. För så fort syrran lyckas somna om är det färdigt igen. Ryck, ryck, dunk, dunk, morr, gläfs, dunk, dunk.

Det slutar med att syrran går och hämtar en halsduk att vira in både sig och flätan i. Vad familjens lilla gremlin hittade på då förtäljer inte historien, men jag kan föreställa mig att dammsugarslangen fick sig några nya hål, och kanske även skorna i hallen.

Molly gremlin

Sliter just nu

Tror inte att det är så bra. Det känns i kroppen. Slits av slitningar.

Vilken tur att det fanns hemmagjord och garanterat emulgeringsmedelsfri glass i frysen när man kom hem.

Och i morgon blir det en efterlängtad klappa gullehund-stund hemma hos syrran. Så kanske att jag hinner hela mig lagom till att nästa jobbvecka börjar – om nu inte nya gullehunden är så valpig och spattig att jag verkar för trist och grå och kan gå och dra nåt gammalt över mig. Risken finns. Det är en bordercollievalp. Sådana gillar pipleksaker, fårskitar och att rusa runt. Ingen fara. Hinner jag inte ikapp får jag nöja mig med kameran. Här ska läkas. Och kanske lekas.

Captain’s Log, addendum: Kvällens cirkelträff på Författarskolan var rasande intressant och lärorik. De andras texter: alla dessa sprakande världar, den ena mer olik den andra, och alla lika givande, var och en på sitt sätt. Men någon kommer alltid sist och det blev jag. Enormt kämpigt att sitta där och vänta på sanningens minut. Jag funderade mer än en gång på att ge mig hän åt stolligheter och bara rusa därifrån. Men det får faktiskt finnas gränser för hur (negativt) självupptagen man är, det inser till och med jag. Tack och lov för det.

Konstutställning i Mölndal

För den som har tid och möjlighet rekommenderas ett besök på Mölndals bibliotek/Café Möllan där bland annat Ronak Azeez ställer ut ett antal mycket sevärda och minnesvärda tavlor på temat Hållbar utveckling. Denna vecka plus nästa, om jag förstått saken rätt. Go, go, go!

Me thinks me will be there

… at Litteraturhuset, day after tomorrow, to listen in on the conversation between the Russian author, Vladimir Sorokin, and the Swedish author, Martin Engberg. All I need to do first is

a) get hold of one of Sorokin’s books at the library (I’ve already read one of Engberg’s books, the short story collection Tecknen runt huset), and

b) manage to read that book before seven o’clock Wednesday evening.

Good luck, it will be noo problem.

 

Finns det hjärterum…

Liksom för att fira att alla boktravar äntligen hamnat på sina rätta platser i våra hyllor så gick gulle-M och köpte en Glassbok. Det fina med den är att den INTE får plats bland alla receptböcker som vi redan har och konstigt nog aldrig använder, och som jag med enveten energi äntligen hade lyckats hitta utrymme för allra längst ner till vänster i ett svåråtkomligt hörn. Finns inget annat att göra än att låta boken ligga framme med ursäkten att vi behöver den för att göra glass. Jag kan leva med det. Faktum är att jag ska gå och göra glass i detta nu. Chokladglass. M:s recept. Bokrecepten får vänta eftersom de kräver mer grädde än vad som finns i köldskåpet.

Hur som helst. Jag har också köpt böcker (som kommer att få plats i hyllorna så snart de anländer med posten): Skrivarcirkelledaren Mattias Hagbergs senaste bok De användbara samt skrivarcirkeldeltagaren Anders Lignells deckare Despotens dotter. Ska bli hur intressant som helst att läsa!

Och i väntan på postalt bokpaket ska jag rycka tag i bokhyllans och Eyvind Johnsons Drömmar om rosor och eld. Handlar om religiösa galenskaper på 1600-talet. Känns märkligt relevant.