Latest movie viewed, senaste böckerna lästa

Mr. Cohab took it upon himself to sum up the last flick broadcast in our living room:

“Christine is wanted by three men. The only problem is, she can’t remember which one she loves.”

Let me tell you, Mr. Cohab’s summary is way more fun than the movie.

On another note:

De två senast lästa böckerna är Herredjuret av Mattias Hagberg och Finnas till av Jerzy Kosinski (orig. Being there, övers. Hans-Jacob Nilsson), två väsensskilda böcker som kretsar kring samma sak: människans sätt att handskas med sin existens.

I Herredjuret, som i bibliotekshyllorna står på Lz och därmed klassificeras som en biografi, försöker berättarens “jag” förstå sig på ett “du” – och i förlängningen sitt eget “jag” – i form av konservatorn David Sjölander som på löpande band jagade och sköt ihjäl de djur han samtidigt föreföll älska och fascineras av. Boken handlar (om jag förstår det hela rätt) om det paradoxala i den mänskliga driften att försöka få grepp om tillvaron genom att klassificera och rangordna världen, eftersom inordnandet per automatik skapar ett utifrånseende och ett utnyttjande. Helt enkelt ett avstånd till den värld man försöker räkna sig till.

Finnas till (som blev en sevärd film med Peter Sellers 1979) handlar om trädgårdsmästaren Chance som lever ett isolerat liv hemma hos en rik, sjuklig gammal man. Chances enda kontakt med omvärlden sker i stort sett via teven. När riklingen dör får Chance problem. Han lyckas inte bevisa för advokaterna att han existerar. Han tvingas lämna sitt skyddade liv i huset och trädgården, men via sitt tevetittande har han lärt sig spela olika roller. Han förstår visserligen inte vad dessa betyder men människorna han möter, däribland makarna Rand, fyller rollerna han spelar med det innehåll de själva förväntar sig och vill ha. Det är deras blickar som ger Chance innehåll. Bokstavligen. Han existerar på grund av att de ser honom.

 

Advertisements