Sliter just nu

Tror inte att det är så bra. Det känns i kroppen. Slits av slitningar.

Vilken tur att det fanns hemmagjord och garanterat emulgeringsmedelsfri glass i frysen när man kom hem.

Och i morgon blir det en efterlängtad klappa gullehund-stund hemma hos syrran. Så kanske att jag hinner hela mig lagom till att nästa jobbvecka börjar – om nu inte nya gullehunden är så valpig och spattig att jag verkar för trist och grå och kan gå och dra nåt gammalt över mig. Risken finns. Det är en bordercollievalp. Sådana gillar pipleksaker, fårskitar och att rusa runt. Ingen fara. Hinner jag inte ikapp får jag nöja mig med kameran. Här ska läkas. Och kanske lekas.

Captain’s Log, addendum: Kvällens cirkelträff på Författarskolan var rasande intressant och lärorik. De andras texter: alla dessa sprakande världar, den ena mer olik den andra, och alla lika givande, var och en på sitt sätt. Men någon kommer alltid sist och det blev jag. Enormt kämpigt att sitta där och vänta på sanningens minut. Jag funderade mer än en gång på att ge mig hän åt stolligheter och bara rusa därifrån. Men det får faktiskt finnas gränser för hur (negativt) självupptagen man är, det inser till och med jag. Tack och lov för det.

Advertisements