Month: April 2015

Mer Pratchett

Har precis läst ut En man på sin vakt och håller nu på med Små gudar. Trots att båda böcker utspelar sig i Skivvärlden är de väldigt olika – även om man känner igen Pratchetts stil, kanske delvis på grund av att det är samma översättare (Peter Lindforss).Tror förresten att det är en äkta utmaning att översätta Pratchetts böcker med alla långa och underbart krumbuktande men samtidigt glasklara meningar som kräver “Concentration mode on”.

I En man på sin vakt låter Pratchett furir Morot och hans vänner lösa mysteriet med ett mystiskt “juvär”, och hinner dessutom visa hur den sant goda människan beter sig: Hon avstår från den korrumperande makten och väljer att tjäna sina medmänniskor – även om de råkar vara kamouflerade bakom troll-, dvärg-, varulvs-, lopphunds- eller andra monstermasker – på ett strikt resultatinriktat och benhårt rättvist samt oändligt godhjärtat sätt.

I Små gudar lyckas Pratchett slå ihop alla religionssystem till ett enda och sparka skiten ur dem på ett mycket kännbart sätt. En stor eloge!

Även om ovanstående böcker båda sorterar under “fantasy” så är de så relevanta för samhället vi lever i just nu (likaväl som -92 och -93 när de kom) att det är svårt att skratta trots att de egentligen är mycket roligt skrivna.

Senast jag skrattade åt något jag läste, var det ändå en Pratchett-bok: Eric. Det var något med Rensvind och Döden och Kungen i helvetet som fick mig att vika mig dubbel gång på gång, vet inte varför.

Citizenfour

Oerhört viktig och välgjord dokumentär om hur världens ledare och deras kontrollapparater ohämmat kränker sina medborgares rättigheter och inskränker deras frihet. Kan inte sluta förundras över hur extremt intelligent och modig Edward Snowden är, och hur fantastiskt det är att mänskligheten lyckats frambringa en person av hans kaliber. Det enda sorgliga i sammanhanget är att hans enorma insatser i mänsklighetens tjänst inte tycks ha fått någon egentlig effekt. Trots modet och insatserna hos Snowden och de journalister som vågade stå emot de statsunderstödda trakasserierna så sitter de ansvariga politikerna kvar. Trampandet på den personliga rörelsefriheten och integriteten fortsätter. Vad göra åt det?

Fucking WordPress!

I’ve told you once, and I have told you thrice: Stop moving things around! I’m sick and tired of having to search high and low for the settings that I’ve already set a million times and which you people keep messing with! I bleedin’ bloody hate y’all!

Dear past

Captain’s Log, Earth date 20042015.04

Went to secret bench in the churchyard to write assigned numbers of pages. Location served its purpose. The sky was blue and the headstones were dark. The sun was white and the shadows kept watch over their memories.

Medvetandegörande

Nästa gång i skrivarcirkeln blir inte förrän om en månad. Gäller att inte låta sig luras och vila på lagrarna.

Intrig ska det handla om då.

Och plötsligt blev jag pinsamt nog osäker på vad exakt “intrig” är. Snokade runt lite i alla hushållets skrivartipsböcker, vilka är på engelska och kallar “intrig” för “plot” och definierar ordet lite som det faller sig. Renaste och rakaste definitionen hittade jag på Wikipedia – och ja, jag donerar regelbundet – där ordet förklaras som de händelser i en berättelse som står i ett orsak och verkan-förhållande till varandra:

A händer och därför händer B och därför händer C … och så vidare. Det har med den berömda röda tråden att göra. Vilket inte är detsamma som scenerna man valt att infoga i sin berättelse. Man kan skriva scener av hjärtats lust och stoppa in dem i sin bok bara för att man själv tycker att de är roliga och välskrivna, men gissningsvis trängtar en utomstående läsare även efter något rött och trådformigt.* Det kan man tänka på. Det är det jag ska göra nu.

Har redan skrivit en infernalisk massa sidor på mitt projekt, men det är dags att gå tillbaka och kolla att min huvudperson verkligen drar en linje mellan punkterna i rätt ordning, så att slutbilden blir en tjock och intressant bok och inte en närsynt farmors garnnystan.

* Undantag tycks finnas. Autisterna av Stig Larsson, till exempel.