Får krupp

Varenda gång jag tror att nu äntligen ska jag få chans att fundera över och skriva på mitt bokmanus, inte minst för att få vettigt utbyte av den trevliga skrivarcirkelns möten, så bara öööööööööööööööser det in andra saker som suger tiden och musten ur mig.

Om jag orkat skulle jag gråta. Allvar.

Och nu finns inte ens lånekatterna kvar längre att gulla med och fascineras över. Matte var och hämtade dem tidigare idag.

Vem ska nu säga åt mig att springa fram och tillbaka genom lägenheten (med serpentiner och katter i hasorna)? Vem ska sträcka sig upp mot mig med klorna farligt nära min byxbak och kräva uppmärksamhet i form av mat, kill på magen och vad-är-det-för-nåt-skojigt-under-mattan-lekar? Vem ska håra ner min kudde och rafsa omkring bland krukväxterna? Vem ska klättra i bokhyllorna och rota runt i påsar och kartonger? Vem ska spela piano mitt i natten? Vem, vem, vem?

 

Advertisements