Märker förändringen

Stan växer. Finns inte längre någonstans alls  vare sig i skog eller mark där man kan få dra sig undan med sina tankar och funderingar på sådant som behöver tänkas och funderas på. Det är germansk folkvandring överallt. Eller germansk autostrada. Om man mot förmodan hittar en undanstuvad plats i skogen på en bergsknalle lite lagom i solen så där så dröjer det inte mer än två minuter förrän man är omringad av mountainbikemotionärer i åtsittande klädsel och gapig pausstämning. För de måste gapa. Precis som alla som pratar i sina mobiler bara måste måste måste skrika ut vartenda ord de har att säga, ända nedifrån djupaste maggropen och kanske till och med ännu lägre nedifrån än så. De bara måste måste måste skräna ut alla sina angelägenheter över hela nejden, bara för att vara riktigt säkra på att alla, verkligen alla, förstår att de är viktiga och har någon att prata med.

Japp, jag är irriterad. Men vänta lite. Jag fick ju en revolutionerande aha-upplevelse häromdagen: Man väljer själv vad man ska tycka är viktigt, vad man ska fokusera på. Man väljer själv. JAG väljer själv!

Jag väljer härmed att sluta vara arg på mig själv och projicera vreden på min (gapiga) omgivning. Än sen om jag är så jävla korkad att jag inte klarar av att läsa innantill i deklarationsanvisningarna? Än sen om jag avskyr allt jävla byråkratikludd och alla konstiga poster som hoppar omkring hit och dit utan att jag vet hur fan jag ska få fatt i dem? Än sen? Jag väljer att tagga ner och ta allt som det kommer. För det kommer en dag i morgon också, kanske med mig i den. Och då kan jag välja att ringa hjärntrusten på Skatteverket direkt så får de förklara för mig varför i helvete det inte går att e-deklarera. Jag väljer att vara cool. Lugn och fin.

Advertisements