Filmkritik

Ofta är Kristoffer Viitas filmrecensioner ganska roligt skrivna, men den här gången tyckte jag att han var orättvis. Okej, The Water Diviner är ingen fullpoängare, och kvinnoporträtten är suckiga – precis som i stort sett ALLA filmer numera (har med tidens människosyn, ekonomi och politik att göra, tänker jag) – men den är ändå klart sevärd. Miljöerna är imponerande väl skildrade och själva berättelsen andas humanism i lågmäld ton. Jag minns den, alltså är den bra.

Advertisements