Doktor Glas

Lustigt, eller också är det inte det, att jag valde att ha med en figur i min bok som heter doktor Glad utan att ens tänka på att det finns en etablerat litterär doktor som är av Glas. Därmed låter det som om jag skulle syfta på något, och det gör jag ju inte. Min doktor är Glad och det är inte doktor Glas. Har sedermera bytt namn på min doktor, som i förbigående nämnt ändå bara är en bifigur. I övrigt kan jag efter min halvvägsläsning igenom Söderbergs roman konstatera att detta allmänt erkända (korta) storverk bara kan ha sprungit ur en mästares hand. Boken är mäkta fint och klokt skriven. Och enormt ointressant i mina andefattiga ögon. Ty jag finner inget intresse i andra människors, vare sig fiktivas eller verkligas, alla små bekymrade vägval i tvåsamhetens namn. Och jag är tyvärr så ointresserad av ämnet att jag inte ens förstår att tyvärra min brist på entusiasm. Så långt bortom all räddning är jag.

Så vad ska jag läsa nu då? George R. R. Martins böcker som tröst för att Game of Thrones-säsongen är slut och det på ett jävla besviket sätt? Njaä… har försökt förut men brukar tröttna efter ett tag.

Jag gillar inte det, att jag ger upp. Att jag blir trött och tappar gnistan. Finns det verkligen inget givet galant för en sådan som jag att läsa? Ska jag bli tvungen att retirera till de gamla beprövade korten, till Atwood, Moberg, Pratchett, Törnqvist, Lewis Carroll, A. A. Milne, Marchetta, Lagerkvist, Balderson, Strout, Rowlling och de andra?

Nu borde det normat sett ha varit kalas med ett öppet kommentarsfält där de inspirerande tipsen och infallen kunde strömma in i ett galet tempo. Men sedan tidigare vet jag att rymden är stor och tomrummet ännu större. Varför säga något alls, ens till sig själv? Varför över huvud taget skriva i sin skeppsbok, föra logg och kludda ner minnesanteckningar? Svaret är …

[cliffhanger]

Advertisements