Fyrfotingar, skräckhissar och tramsankor

Satt igår utanför Guldhedens jitterbuglokal, i de spridda tendenserna till solsken, och försökte läsa Bölls novell “Murkes samlade tystnad” (vet inte om man får lov att skratta så mycket som jag gjorde) när en skuttig råtta på tredje försöket våga rusa förbi mig ner i rännstenen och sedan inte mera synas till på hela den tid då jag satt där. Andra fyrfotingar dök dock upp – och nu skulle man lätt kunna tro att jag hittar på men det gör jag inte: Medan jag läste om Murke och de 27 svarta ljudklippen av “gud” i en liten låda hörde jag plötsligt ett underligt ljud från höger. Jag tittade upp och såg åtta bakdelar i vädret, klumpigt närma sig i grupp. Bakdelarna bars över stenbeläggningen på handflator och fötter i varierande storlekar, mestadels mindre, och anfördes av en man i sina bästa år med hårtofs och senig solbränna på sina armar. Även hans bakdel stack upp, alltunder vänliga tillrop: “Framåt! Framåt! Bakåt! Framåt! Bakåt! Bakåt! Framåt!” Det var svårt att koncentrera sig på läsningen men jag gjorde mitt bästa, trots att jag tyckte mig höra ett barn säga något om nån elak “som sitter där”. Det var bara jag som satt där, och jag läste ju bara. Barn kan vara så elaka.

Sedan gick jag hem och grälade med M om vem som skulle få diska. Misstänker att vårt hushåll är det enda där man fajtas om en sådan sak. Begriper inte ens varför jag bråkar. Jag avskyr att diska, men min känsla för rätt och anständighet säger mig att det borde vara min plikt att greppa diskborsten åtminstone varannan gång. Men M brukar alltid säga att han “hela tiden hade tänkt göra det” och att han inte gillar att få sin planering störd. Och sedan vet jag att han, liksom jag, är ledsen över att inte få tid över att göra det som han egentligen vill: I hans fall skriva musik. Vi är så himla konstiga!

Hur som haver, min nya favvisserie är Breadwinners, Smulbröderna på svenska. Fattar inte att nåt kan få vara så sött och wacky och roligt på samma gång utan att det blir fängelsestraff på det. I alla fall är det mitt intryck av den engelskspråkiga versionen. Vem vet om den är lika charmig med svenska röster. Får försöka ta reda på det. På nåt sätt.

Advertisements