Stämmans band

Lana Del Rey, hade inte hört talas om henne förrän idag och har det väl fortfarande inte egentligen. Har bara hört henne. Sjunga. Och det kan hon så att det gör ont. De låtar som jag hittills har lyssnat på är deppiga på gränsen till illamåendeframkallande, men de är fascinerande ändå eftersom de röstmässigt är rena och råa och stämningsmässigt tåflörtar med David Lynch och Quentin T. Fastnade mest för “Born To Die” och dess harmonier, även om själva budskapet är lite för solkigt för mig. Man kan inte få allt, gissar jag.

Advertisements