Det var lite hurra faktiskt

Förutom att jag efter mitt besök hos Cornérs nu blivit några målarprylar rikare (och några pengar fattigare – inte värre än att morgondagens Bokmässebudget blir lite snålare än tänkt, men det överlever arrangörerna och författarna säkert) har jag också blivit några viktiga akvarellkunskaper rikare. Bland guldkornen återfinns kursledarens sammanfattning av essensen i akvarellmålning:

Se ljuset och måla skuggorna.

Se där så viktigt det är att en kursledare själv är en aktivt utövande person, en person danad av praktiska erfarenheter som gör att hon eller han vet vad sjutton de pratar om. “Se ljuset och måla skuggorna.” Kändes som om jag fick en uppenbarelse när orden uttalades, och nu har jag satt dem på piedestal och utnämnt dem till den där gaphalsen som man så ofta har sittande på ena axeln varje gång man vill vara kreativ. Måla, musicera, skriva…

När jag skriver “skriva” får jag dåligt samvete, för jag har en text som måste bli färdig till 1 oktober, men de närmaste dagarna kommer mitt fokus att ligga på sådant som andra har skrivit.

Hoppas bland annat mycket på att under lördagen få tag på novellsamlingen Bli som folk av Stina Stoor, en av mina absoluta favoritnovellförfattare, och även att få lyssna till Mattias Hagberg, aktuell med sin rysansvärt suggestiva De användbara, och som dessutom var vår skrivarcirkelledare i våras. Och om jag har tid och pengar över på söndagen kommer jag även att lyssna på Anders de la Motte. Hans böcker är de enda i den svenska deckar- och kriminalfloden som jag frivilligt kastar mig över eftersom de bjuder på sådana maffiga och ändå djupt människovänliga adrenalinkickar att jag blir djupt imponerad. Och grymt nyfiken på hans arbetsmetod(er).

Advertisements