Month: October 2015

LEKTION 6

Sjätte lektionen indelas i två delar. Den första består av genomläsning av Manusförfattarens guide som Lennart Guldbrandsson skrivit och lagt upp på sin blogg: https://mrchapel.wordpress.com/2010/10/13/manusforfattarens-guide-forord/. Generöst. Ser fram emot att få ta del av viktiga ting som jag förhoppningsvis redan vet men behöver bli påmind om.

Den andra delen består av en noggrann analys av textsjok ur en bok i samma genre som den jag själv håller på med. Blir trixigt att finna en sådan bok. Det kräver handen på hjärtat i den enkla frågeställningen: Vad håller jag på med, och hur väl bär mina ansträngningar i förhållande till det förväntade?

Advertisements

Nu har jag varit flitig igen

Man blir lite mör i huvudet av att läsa andras wip-bäbisar och skriva kreativ respons, att fundera i skrivfrämjande frågeställningar snarare än i personliga tyckanden.

Kanske har jag gjort som vanligt, lagt för mycket krut på det häringa, men om jag inte skriver ner allt nu lär hela rasket rinna iväg ur medvetandet lagom till den muntliga responsen i november. Om den nu blir av.

Lektion 5

Bra att responsläsa andras “work in progress”. Väcker frågor om ens eget wip:

  • Inledningen, löftet till läsaren: vem är huvudpersonen?
  • Strukturen: vilken är den röda tråden som knyter ihop persongalleriet?
  • Läsarintresset: vad och hur mycket får hållas hemligt för läsaren; hur länge?
  • Gestaltningen: balansen mellan yttre och inre händelser?
  • Karaktäriseringen: Balansen mellan personlighetstypisk dialog och författarens återberättande text?
  • Drivet: vad har de olika scenerna för funktion i berättelsen som helhet?
  • Allmän skrivhjälp: vilka litterära verk är de egna favoriterna – vilken strukturmall följer de?

Ny bekantskap

Har i alla år haft för mig att det inte skulle ge mig något att hoppa på Saltön-tåget. Bara för att alla andra … Men så ramlade en bok, Aprilväder, ur hyllan på biblioteket, och efter att ha läst några sidor förstod jag att boken bara måste få följa med mig hem. För av de där första sidorna förstod jag att Viveca Lärn skriver småknasigt roligt och att det vore synd att missa en enda absurditet när den nu ligger där så fin och färdigförpackad.

Läslustborttagarmedel

Om man till äventyrs skulle lida av läsmissbruk så är lösningen enkel, har jag upptäckt:

Låna eller köp två versioner av samma bok, en på originalspråk och en på det egna modersmålet. Sätt sig sedan och jämför de olika texterna. Begrunda författarens respektive översättarens alla val. Medvetandegörande nyttigt. Och tröttande. Lockande till andra aktiviteter.

Så.

Dags att dra fram en balja vatten och lägga några akvarellblad i blöt. För i morgon, om jag orkar – trots allt det förbannade eviga jävla bullrandet och uppgrävandet och back-pip-pipandet i området från gryning till kväll, hela helvetes året om i all satans jävla hopplösa evighet för att de aldrig i livet fixar att göra rätt från början och bli färdiga nån pisshelvetesjävla pissgång och låta en få en enda natts ordentlig sömn – så är det upp i ottan och iväg till målarkursen.

Vid förra kurstillfället lärde jag mig inget mer än att jag i outvilat skick är ohyggligt mycket mer missmodig än i piggt skick (när nu det hände senast, tack så mycket, förbannade jävla grävskopeidioter).

De tappra få

Dit räknar jag mig själv eftersom: Av åtta skrivcirkelstartande har fyra av oss hängt i och nu skickat varandra ca 100 000 tecken text ur våra pågående projekt.

Är väldigt glad och tacksam för den starka skriv- och tänkatänkamotor det har varit, och fortfarande är, att veta att andra väntar på att få läsa ens text. Har fått två nya uppslag till noveller som jag stenhårt tror ska kunna platsa i den planerade samlingen + fått en suverän ny infallsvinkel när det gäller romanprojektet. Summa: Mycket, mycket nöjd.

Har precis printat ut alla våra texter och frågeställningar som vi önskar få besvarade av läsaren, så nu ska här parkeras i läsgungfåtöljen under kaffedricksamma och funder-dito former.