Somliga går aldrig ur tiden

James Herriot, som egentligen hette James Alfred Wright, dog 1995 men hans böcker om en veterinär under 1930-1950-talet både lever vidare och lyser starkt. Minns hur mycket jag tyckte om tv-serien All creatures great and small (I vår herres hage på svenska) som byggde på Herriots bok med samma namn, men det är inte förrän nu som jag börjat läsa originalberättelserna. Och från den allra första raden förstår man att de håller en underbart välskriven klass och kan vara med och fajtas med de allra bästa än idag.

Som så många gånger förut konstaterar jag att människor som är bra på en sak väldigt ofta är bra även på andra saker. James Herriot, till exempel: Utexaminerades som veterinär vid 23 års ålder, vilket i sig låter som mycket bra marscherat, tjänstgjorde i det brittiska flygvapnet under kriget, något som också förefaller kräva en hel del både mentalt och energimässigt, och skrev sedan en lång rad löst självbiografiska böcker om livet för djur och människor i det fiktiva Darrowby. Boken jag håller på att läsa just nu, All Things Wise And  Wonderful, utspelar sig under kriget när berättarjaget nyss blivit inkallad till RAF och längtar hem. Det ger honom ett ypperligt ramverk för att berätta om livet hemma i Darrowby. Och jag blir hjärtnupen av alltihop, de soligt morgonfrostiga hedarna ovanför dimmolnen, de karga men rörande blöthjärtade bönderna, de egensinniga kossorna, de svåruttalade medikamenterna, de tjocka smörgåsarna med ljunghonung på, den gamla skruttiga men envist hemlängtande Blossom, den excentriska markisen, beageln Sam, ja alltihop.

Jag skulle vilja flytta in i böckerna och bo där, i ett hörn, där jag inte är i vägen för någon. Men det vete fanken om jag hinner läsa ut dessa ljuvliga berättelser innan lånetiden gått ut. De dagliga plikterna håller på att ta knäcken på mig. Så är det bara.

Advertisements