Mer Barbellion

Mer än hundra år senare är det fullt möjligt att känna igen sig i det som en artonårig man i Devon skrev om stressen att försöka ta vara på sitt liv:

“Vilka massor här i världen finns inte att göra! Hur kort är ej den tid vi har att uträtta dem på! Hunger efter kunskap kan under vissa omständigheter böja en i knä, liksom varje annat starkt begär, ifall det inte tyglas. Jag ställer mig ofta mitt i biblioteket här och tänker med förtvivlan på, hur omöjligt det är att någonsin tillägna sig hela den värld av fakta och idéer, som ryms i dessa många böcker, vilka omger mig på alla håll. Jag tar fram ett band från hyllan och känner det alldeles som om jag med hackan gjort ett enda litet stick i ett väldigt stenbrott. Vaktmästaren tillbringar alla sina dagar i biblioteket, håller sträng vaka över denna katakomb av böcker, vankar fram och tillbaka mellan hyllorna, men aldrig lånar han örat åt den nästan hörbara suckan omkring honom – den önskan varje bok måste ha att tas fram och bli läst, att få leva, träda in i tillvaron genom någon människas själ.”
(Ur en bruten mans anteckningar av W.N:P. Barbellion, s 19-20, översättning av Algot Ruhe (1922), bearbetning av Maria Johansson (2006?))

Advertisements