Tvättstugans hemlighet

Och vad har jag sysslat med då, en så trevligt regnig fredagskväll som denna?

Jag har gjort något som jag inte gjort sedan jag var liten och knegade i hushållet som Satan’s little helper:

Jag har manglat. Under alla år som vi bott i det här alltmer förfallande huset har jag vid varje tvättillfälle hastat förbi det lilla mangelrummet med en stressad fnysning. Men just idag hade jag druckit vin till middagen –  och alla vet att vin är djävulens påfund. Så med den färdigtvättade och hopknycklade tvätten i en balja på höften fick jag en belsebubblande lust att baxa upp dörren till mangelrummet. Där fann jag ljusknappen och en skötbordsliknande avstjälpningsplats. Och innan jag visste ordet av hade jag börjat dra i strömbrytarspakar, trycka på mystiska knappar och skruva på gulnade reglage. Och innan jag visste ordet av en gång till hade jag manglat både örngott och handdukar och snudd på även fingrarna.

Och ja, allt var precis lika meningslöst som jag mindes det. Kanske därför också besynnerligt fascinerande och beroendeframkallande. Det slutade med att jag i tokig abstinens även manglade skurtrasorna. Flera gånger.

Jag inser att detta inte är bra. Att jag behöver hjälp.

För redan nu längtar jag efter nästa tvättid.

Advertisements