Month: January 2016

Morcheeba

Idag har jag beställt Dive Deep med Morcheeba. Längtar efter leverans! Under tiden tittar jag på denna vemodigt vackra musikvideo. Vet inte om det är gruppen, skivbolaget eller någon annan som har gjort den, men fin är den. Tröstande. Lugnande. Fin helt enkelt.

Advertisements

Oväntade ting

Några saker som plötsligt ägt rum:

1. Har till sist blivit en i flocken av världens smartfånar (med extra bra kamera).

2. Har använt nämnda kamera för att spela in en egenhändigt hopdiktad och förkylt okompat insjungen födelsedagslåt till Emmett.

3. Har gått och blivit modig och lagt upp ovan nämnda födelsedagslåt på YouTube (det är nog lugnt, troligen ingen mer än jag och Emmett som hittar dit).

4. Har sett att två av de Disneyserier jag varit med och dubbningsöversatt nu visas på Disney Channel: “Här är ditt liv, Riley” och “Star vs. Mörkrets makter“. Även om dubbningsgänget icke, ej heller översättaren, får någon cred på Disney Channel så är det ändå roligt att veta att “I made this!”.

5. Dessutom kom Emmett hem igår från affären med två Disneytitlar som jag har översatt: Den gode dinosaurien och Den gode dinosaurien – förtrollande saga. (Nä, här ges inga ref.ex., man måste köpa själv.)

Är väldigt roligt att se dessa samlade ting, i en pöl av stillsamt doldisskap. Känns nästan som om man existerar.

Disneyöversättningar

Tillägg, oväntade ting:

6. Plötsligt har man glidtacklat Emmett och dribblat längs kantlinjen som värsta proffset och lagt mål i krysset. För man har tv-spelat FIFA-fotboll. Ha!

7. Plötsligt började snön drösa ner och Emmett och jag sprang ut och åkte pulka i nattens mörker. Vi fick ha backen helt för oss själva – allt var tyst och stilla och magiskt – och sen gick vi in och åt ostsmörgås doppad i varm choklad. Trivselfaktor: megatokigt hög!

8. Emmett gick in lite före mig, för jag hade hittat rätta knycken i pulkastyrningen och ville inte ge upp förrän kylan och blötan gjort mig lila, eller åtminstone blå. Det skedde förr än jag önskat. Men efter sista nedförssusningen fick jag uppleva det häftigaste jag varit med om på länge: Inte en själ mer än jag själv var ute. Ingen var där mer än den yrande snön. Inget hördes mer än knirret från träden. Knäppen från lyktstolparna. Natten var vidsträckt ödslighet, och den sa varsågod. Rulla ut i allt det vita. Sträck ut dig och blicka mot skyn. Öppna ögonen mot de miljarder biljoner triljoner himlakroppar som kommer farande från en annan dimension och bombarderar dig så att du inom några minuter smälter ihop med landskapet. Jag sa ja tack. Och det var så galet upplyftande att jag tror att jag anar hur folk på uppåttjack känner sig. Det skulle de allt veta, att allt som behövs är några hinkar vatten. Ha! Igen.

Snönatt_2016-01-19

Läshund

Vet att det finns hundar som hjälper barn med läsningen genom att sitta med och lyssna uppmärksamt. Men jag tror att det skulle kunna funka även med en hund som den här. Som uppenbarligen inte lyssnar. Själv skulle jag bli jättehjälpt. Visserligen sötchockad och distraherad, men ändå hjälpt.*

 

*Ända tills jag bleve tvungen att torka upp pölarna på golvet och korvarna på mattan.

Ingräddeienser

Idag var det somliga som fyllde år. Gjorde en blåbärs- och hallontårta som smakade Ja-jag-hade-ätit-möcke-mer-om-bara-byxknappen-tillåtit-det.

Och trots att det kan kännas i stressnerverna att tiden går och går och går så är det omöjligt att hemfalla åt dammiga dysterheter när man på en rad förtrollande generösa och roliga sätt blir gratulerad av Mattis-Emmett-Totte-M-Kärt-Barn-Har-Många-Namn.

Bland presenterna fanns en länk till Youtube där vatten och kråkfågelskrax hämtats från vår underbara nyårsresa förra året, och där texten tedde sig märkligt bekant. Inte så konstigt eftersom den hämtats från självaste denna Captain’s Log. Jag har alltså en Captain’s Log-läsare, hurra! Dessutom var den lilla filmen precis vad jag behövde just nu. En påminnelse om vad som faktiskt gäller. Porlande islossning, hemliga kråkfåglar och viktig skrivtid.

Så tack, finaste M! För allt det andra också!

Mahna mahna

 

Novell som ruskade lite liv i mig

Det var högst motvilligt som jag öppnade senaste kuvertet från Brevnoveller. För 2015 var ett år som slutade i en gigantisk illamåendetrötthet på hela den svenska skrivarentreprenörgrejen. Så det lilla häftet med sin enda novell, av en författare och med en titel som jag inte ens brydde mig om att kolla namnen på, blev liggande några dagar på köksbordet. Tills jag bestämde mig för att kasta det och därför först bläddrade lite, bara för att dubbelkolla att jag inte missade något.

Det är precis vad jag hade gjort om jag inte haft vett på att bläddra. Var tvungen att läsa novellen två gånger, en gång glupskt eftersom texten  är så spännande (låt sig inte luras av det långsamma tempot) och en gång eftersinnande eftersom berättelsen rymmer bottnar. Precis som en novell ska göra.

Författaren heter Alma Kirlic och novellen heter “Kvinnan i lägenheten”. Om man vill kan man säga att den ställer frågan “Vad händer efter döden?”,  och sedan svarar: “Det beror på vad som hände medan man levde.”

Den stora behållningen med berättelsen var att den gav mig lust att sätt igång med skrivandet igen. Och även läsandet, förstås.

Så Yours Truly Captain har härmed reserverat Kirlics debutroman En svensk kändis på biblioteket.

Parentes:
Hört i korsningen Huvudgatan/Sopgränd:
A: “Hur slutar man hata sig själv?”B: “Man ägnar några decennier åt att detoxa sig från sin lilla mammas psyksjuka förgiftning och sen ägnar man ytterligare några decennier åt att komma till insikt om man är en galet liten pytteplupp i universums totala flöde. Det är bara idiotiskt att lägga energi på att hata nåt som är så litet att det knappt ens är där.”

 

Jobba ihop ledigtid? Dumskalle!

Trodde jag skulle kunna sprinta på med dödlinorna och på så vis frigöra några dagar för att komma ikapp med alla de nödvändiga vardagligheterna. Men nähä. Det är när man tror att resten av veckan är rensad på skärmslit som inboxen ådrar sig ett allvarligt fall av Niagarasyndrom. Blev så stressad att jag hade lipat om jag bara hade hunnit.

Borde absolut inte klaga på att uppdragen ramlar in, men dagar som dessa vill jag bara uuöööörrhhhh! på alltihop.