Mikroroman nr 1

Under dagens promenad kom plötsligt ett minne till mig, kombinerat med en påhittad fortsättningshistoria. Och så kom även en idé till mig, att varje dag under minst en månads tid skriva en mikroroman på max 100 ord. Här är den första (utbyggd i efterhand, det är tillåtet, för att ge ett öppet slut som känns mer stimulerande än det tidigare slutet à la pang pladask platt på plytet):

På Provtagningscentralen arbetade en sköterska som förundrade alla med sin förmåga att ta blodprover utan att patienterna kände smärta. Det var för att hon i hemlighet stack nålen i sin egen arm och hällde ut sitt eget blod i provrören. Hon blev uppsagd från jobbet samma dag som hon hade tömt sig själv på så mycket färg att hon bleknat ihop med de vita väggarna, och ingen längre kunde hitta henne.
När hon slutat ropa sitt namn sätter hon sig i ett hörn och tittar på dem. Ser på vad de gör. Och på vad de inte borde göra.

 

Advertisements