Mikroroman nr 8

Ligger ju lite efter i planeringen. Så härmed lägger jag på en rem. Hundra ord på pricken. Och trots det till synes fladdriga innehållet så räknar jag absolut texten som en roman i miniformat, med huvudperson, problem, antagonist, hinder, utvecklingskurva och väldigt öppet slut. Japp. Just det.

Vad tänker ni på där ni står? Vad äter ni? Bonnens utsäde? Ni är tjugosex stycken, lätträknade där ni står i par. Igår jagade en hund er. Den såg ut som Rabalder. Ni vet inte vem han är. Var. Ni flaxade iväg lite halvhjärtat, tutade så som ni gör, och var tillbaka innan hunden ens blivit kopplad av matte. Om det är hon som är bonnen är hon trött på er, ni bara äter och skiter. Långa korvar som suger fast i skosulorna. Och det är hemskt att behöva se er breda ut vingarna och ta vägen varthelst ni vill.

Dags för belöning. Som jag hoppas ska kunna bli en turridning på islandshäst inom kort. Eller varför inte en syrespäckad pilgrimsvandring runt Varnhem. Eller en vårens ankomst på Visingsö. Eller fartgalen gokart på Öland. Hade jag haft riktigt mycket pengar så hade jag förstås tagit ett flygcertifikat. Men innan dess duger det fint med islandshästar. Så vad säger du, Emmett, om du skulle råka ha vägarna förbi här? Får jag svischa iväg med dig på en liten tölt?

Advertisements