1 april

Hurra, jag lyckades lura Emmett så det dammade om det. Ingen lätt bedrift. Han är notoriskt svårlurad. Men en lur var precis vad jag använde. Tog honom en (relativt) jättelång stund – inklusive rätt många tut-tut-tut och “hallå…?” och “vad konstigt…” – innan han begrep att det inte alls var en sedan länge bepratad bekant som ringde utan bara jag som fixat 1-0 på poängtavlan. Erkänner: inte det skojigaste aprilskämtet genom tiderna men det är tanken som räknas. Och jag var tvungen att hitt’ på nåt eftersom Emmett strax före läggdags 31 mars hävdat att jag aldrig skulle kunna april-lura honom. Han sa det ungefär lika segervisst som en musketör som drar av sig ena handsken och daskar till Mazarin i plytet med den, med ett mustaschprytt “Bah!”.

Kändes himla fint att stå som 1-0-segrare i aprilkampen men glädjen varade inte mer än 30 sekunder. Det var all tid Emmett behövde för att aprila mig. (Hur kan vi lämna därhän, för inte ens en bäbis skulle ha gått på det.)

Strax därpå blev jag även aprilad av Ann Ljungberg. Hade anmält mig till ett webbinarium om hur man skriver humoristiskt, och jag borde ha fattat redan då. För vad får man om man korsar ämnet “humor” med “1 april”? Svaret är lång näsa. Men det begrep jag inte när jag loggade in kl 15. Begrep det inte heller när jag möttes av beskedet att webbinariet snart skulle starta. Begrep först när en timme gått och det stod att webbinariet var avslutat.

Ibland undrar jag om jag är too gullible to be allowed.

Advertisements