Än så länge har jag bara hunnit med två punkter på Vetenskapsfestivalprogrammet: “Vårt beräkningsbara universum” presenterat av Anders Logg, samt “Sfärer, ellipsoider och andra andragradsytor” presenterat av Ulf Persson. Ska inte påstå att jag begrep så värst mycket av ekvationerna och programmeringen i Python, Julia, Haskell, MATLAB osv, men det infann sig ändå en sorts intuitiv förståelse av häftigheten i alltsammans. Och idag, fredag, hoppas jag få veta mer om “Mörkret vid tidens ände” presenterat av Ulf Danielsson. (Skulle man missa det verkar det komma en ny chans i maj.)
På skönlitterärfronten har jag inte kommit längre med min kriminalhistoriehög än att jag nyligen läst ut The Killer Inside Me av Jim Thompson. Boken kom ut redan 1952, och den håller än. Den är helt enkelt otäckt bra. Historien är berättad ur ett jag-perspektiv och handlar om Lou Ford som är sheriff i en liten Texashåla där det mesta – förutom Lou Fords eget seriemördande – pågår under ytan. Ingen säger vad de egentligen tycker och tänker, och hela boken är en fascinerande övning i att försöka knäcka koderna. Det är rasande skickligt skrivet, att låta Ford föra sin egen talan och samtidigt hålla intresset för honom vid liv. En enkel analys säger att det beror på att Thompson låter läsaren följa med i Fords försök att knäcka koderna och förstå vilka sanningar som ligger begravda under alla släpiga artigheter. Och man får vara med på hans resa, när han sakta men säkert kommer till insikt om att han inte är riktigt lika smart som han inbillat sig, och när han slutligen tvingas erkänna högt för sig själv vad det är han hela tiden försökt lägga lock på. Det är i de löpande antydningarna om Fords förflutna och vilka personer som omger honom nu och som kanske, kanske inte är hans fiender, som han visserligen framstår som en djupt frånstötande person – men som en flerdimensionell sådan. Och det är därför man som läsare låter sig dras in i Lou Fords liv, trots att man inte alls vill vara där.
Ser på imdb.com att berättelsen filmatiserades 1976 och 2010, men det verkar tveksamt om någon film kan göra Thompsons berättelse vettig rättvisa.
Ro hit med en båt 