Vetenskapsfestivalens sista dag

Hann bara med en programpunkt (jobbselen saknar elasticiteten som skulle ge mina drömmars önskvärda utsträckning i tid och rum), men den programpunkten var å andra sidan mitt i prick: “Kammarfysikensemblens relativt unika vetenskapskonsert” i Hörsalen på Stadsbiblioteket. Förutom vackert och skojigt spelad musik bjöds man på kunskaper som man inte ens riktigt tänkt på att man saknat. Som det där med att vår hjärncortex bara är cirka 100 000 år gammal och att det är därför som känslorna fortfarande har ett försprång på 7 sekunder när vi ska reagera på saker och ting. Till råga på allt utvecklas hjärnan hos en människa från bakhuvudet och framåt, tills den vid cirka 24 års ålder har färdigställt pannloben där förnuftet sitter. Vi är alltså inte “färdiga” förrän i den åldern. Eller det där med att vi varje sekund träffas av 100 myoner per kvadratcentimeter och att de är med och bidrar till våra mutationer och därmed vår evolution.

Ensemblen lyckades med bedriften att på ett småspralligt sätt täcka in människans hela existens i ett förunderligt universum, på bara en timme. Stiligt gjort!

Advertisements