Mikroroman nr 10

Somliga vill veta, andra inte. Anders tillhörde de förstnämnda. Han visste inte när det hela börjat. Det hade bara smugit sig på. Krypandet innanför skjortkragen. Trycket över pannan. Rörelserna i ögonvrån. Insikten. Vem läste hans post? Vem smög med kikare över hans fönster? Vem trampade i hans spår till och från bussen? Kände på dörren till hans arbetplats. Dröjde sig kvar i skuggorna. Lämnade en lukt av annalkande efter sig.
Han övervägde att tala med någon om saken. Men vem skulle han kunna lita på? Han var medveten om deras blickar. De hade märkt att något var annorlunda, och kanske trodde de att det var han som förändrats. Hans oro hade väckt deras oro. För vad? För att bli besvärade? Indragna i något? Eller ertappade? Påkomna med att försöka förstöra hans liv. Han kunde inte låta det ske.

Antal ord: 138. Fanken. Nu bröt jag mot mina egna regler igen. Är jag månne en rebell?

Advertisements