Trodde på Clegg

Förmodligen lät jag Babel bygga upp mina förhoppningar. Lyssnade på Bill Clegg där han satt i intervjufåtöljen och fick för mig att hans böcker var något för mig att läsa. Fler än jag tycks ha tyckt så eftersom biblioteket har evighetslång kö på den bok som verkade intressantast, Did You Ever Have a Family. Så det fick bli den jättevitsiga (?) titeln Portrait of an Addict as a Young Man istället.

Tyade inte mer än cirka 20 sidor. Visst skildrar han insiktsfullt sitt fall ner i eländet, men på de skrivna sidorna hittade jag ingen person som jag kunde förstå mig på och liksom heja på. Ingen som jag ville ta i handen och följa på resan upp ur avgrunden. Så kan det vara ibland. Även text består av kemiska sammansättningar. Ibland är de rena nyttiga födointaget och ger kraft och energi, ibland ger de allergiska utslag.

Advertisements