Month: May 2016

Besotted. Sort of.

Yesterday evening was a movie night: Only Lovers Left Alive, a movie that lives entirely on the magic of Tilda Swinton – the trailer doesn’t do her justice. She is an actor who simply isn’t of this world, and she has such an impact on the audience (at least the audience that is me) that I still have trouble leaving behind her world of cool and strange vampire wisdom.
I’ve been fully aware of Tilda Swinton’s wonderfulness ever since I first saw Orlando. Everything else aside, her speech of thanks at the Oscar Academy in 2008 was the best one ever.
I’m really looking forward to the Doctor Strange premiere this autumn, because I know who is The Ancient One…

Tack och lov för nätet

Vet inte vad jag skulle ha gjort utan YouTube och “Adding a Blog to An Existing Business Website”. Fått ett sammanbrott i kubik antar jag. För hur i helvete skulle jag ha kunnat fatta helt av mig själv att det inte går att koppla en blogg till sin hemsida utan att först ha klickat sig fram till ett hemligt ställe i Inställningar där man ska skriva in procenttecken och snedstreck och “category” och “postname” i en hej-och-hå-jag-är-fena-på-programmeringslingo-bestämd ordning och därefter gå till ett annat ställe och knappa in en lite halvt påhittad länk så där, i Anpassade länkar, och sedan inte glömma att komma ihåg att bocka för det påhittade kategorinamnet Blogg innan man postar sina inlägg. Visserligen ser det jävla fult ut med texten Kategori:Blogg överst i blogginläggen, men det är i alla fall bättre än hur det var förut, nämligen frustrerat och krångligt och knäppt. So thumbs up, eMediaCoach, for saving the day.

How do you make it stop?

Woke up a gazillion times last night, hearing “L’homme armée” inside my head, over and over again. It’s such a catchy song, and I’ve been singing it, singing it, singing it all day long. In the shower, at the dinner table, at work, at the grocery store, when working up a sweat exercising. Whenever. It’s about to drive me crazy. L’homme, l’homme, l’homme armé. L’homme armé. L’homme armé doibt on doubter. Doibt on doubter. On a fait partout crier que chasqun se viegne armer d’un haubregon de fer. L’homme, l’homme, l’homme armé. L’homme armé. L’homme armé doibt on doubter. Doibt on doubter.

Aah, it’s magnificent and I’m in torment!

Half an end to an era

I’m exaggerating. This Captain’s Log hasn’t been up long enough,  or publicly enough, to merit an epic farewell. It won’t be missed by anyone else but me. And I won’t be missing it since I won’t be leaving it. Not really. All I’ll be doing is post things I want to remember about reading and writing and film watching on my new web page blog. Professional, like. And all the things I want to remember about stars and space travels and music and fun and games will stay here. Personal, like.

Hemsidan

Går runt och känner mig lite nöjd just nu eftersom min hemsida äntligen, efter alla år, börjar bli sådan som jag ville ha den från början. Fortfarande mycket kvar att jobba med, men jag har åtminstone kommit över den värsta tröskeln och lärt mig på ett ungefär hur man bygger upp sidorna efter eget behag. Hurra.

Som belöning ska jag kolla om jag vågar mig på en provmånad med World of Warcraft. Emmetts systerson pratade sig varm för spelet häromdagen, och jag har ju varit nyfiken länge, det har jag, men jag har också hört vittnesmål om hur lätt det är att bli så uppslukad att man inte vill återinträda i den riktiga världen (vad den nu är för något).

The lack of friends in own peer group explained

I’ll go bananas if Naughty Dogs don’t release Uncharted for X-box One in the very near future.

True fact. I have never had any interest whatsoever in important and grownup stuff such as shopping, interior design, makeup, raising kids, grandkids or grand grand grandkids. Nah, gimme a wicked good action slash mystery video game, and I’ll be my own kid. Forever! Promise.

Schnittke

Hur bra var inte det då, att jag äntligen upptäckte Alfred Schnittkes musik? Minns märkligt nog inte längre vilka vägar som ledde mig till hans Choir Concerto – som fick mig att tappa andan. Och jävlars vad hemskt om man skulle ha behövt gå i graven utan att nånsin ha hört hans Stilla natt.* Tack, käraste Emmett för tipsandet om den heliga natten!

Tillägg: Lyssnade nyss på Iva Bittovas urhäftiga tolkning av en galet rolig och energisk tango av Alfred Schnittke. Kan inte sluta trycka på “spela igen”-knappen.

 

 

*Bildspelet är idiotiskt men jag länkar ändå eftersom detta musikaliskt är det allra bästa framförandet (åtminstone vad jag kunnat hitta på YouTube). Är ett mycket svårspelat stycke som är lätt att lemlästa vid framförandet.