Hade så gärna velat kasta mig in i det pågående Kulturkalasets roliga, som det verkar, aktiviteter. Denna sällsynt soliga Göteborgsdag. I stället är vi fast på Blocket i jakten på en bra begagnad bil. Vi ringer, sms:ar och skickar meddelanden till människor som inte svarar. Gång på gång på gång. Varför alla dessa annonser när ägarna sedan ändå inte tycks vilja sälja? Dessutom är varje liten sökträff ett eget evighetslångt äventyr med saker som ska kollas upp och korsrefereras med Transportstyrelsens uppgifter.
Ack, varför blev jag inte en stoisk människa vars humör icke kunna ruckas vare sig uppåt eller nedåt, utan godmodigt förhåller sig som ett jämnt streck under framlevnaden av de utmätta dagarna fram till den stund då det är dags att – utan så mycket som ett höjt ögonbryn – checka ut?
Tillägg: Så nu är vi alltså plötsligt vuxna människor med ansvar för en helt egen bil. Hur gick det till? Vi skulle ju bara paddla kajak…
Ro hit med en båt 