Month: October 2016

Mountainbike Lara Croft style

Tror nästan att jag spelar TombRaider när jag ser Kurt Sorge i GoPro-filmad galen fart med sin monuntainbike i Red Bull Rampage 2016.

I TombRaider kör man motorcykel i snarlika banor, vilka är djävulskt svåra att klara av på första eller ens tionde försöket (visserligen blir man beskjuten av skurkar samtidigt) men trösten är att så fort man kraschar till döds så är det bara att ladda om spelet.

Men i det här fallet gäller det att klara skivan på första försöket, annars…

Jag begriper verkligen inte hur Kurt Sorge gör.

Advertisements

Purdy Cat’s Bed & Breakfast

Our neighbour’s cat has decided to grace us with a four day stay. She’s expecting and therefore sleeps a lot, but she makes sure to sleep on either me or Mr. Cohab. She follows us around until we settle down and offer her a lap to curl up in. If we don’t respond quickly enough to her meows, she gently prods us with her persuasive claws. She’s the most sociable little tyrant cat there ever was. She brightens our day and we orbit around her like planets around a sun. I don’t get much work done, but I love the whiskered excuse!

Vi har en bil

… men vi har ingen bil. Den klarade besiktningen men klarade inte besiktningen. Mätutrustningen visade på en grej som inte behövde åtgärdas förrän inför nästa års besiktning. Det var en “enkel” grej men det var en “svår” grej. Upptäckte vi när vi ville åtgärda direkt och lämnade in bilen på verkstan. Som skulle ringa och ge besked men som aldrig ringde och gav besked. Så nu betalar vi för en parkeringplats som inte är en parkeringsplats (för där finns inget parkerat).

Härmed tycks vår bil ha bevisat att ting kan vara två motsatta saker samtidigt, precis som vissa naturvetenskapliga teorier hävdar. Så. Bra jobbat, bilen!

Skitsöndag

Till de saker jag verkligen verkligen inte tycker om att göra hör att knåpa ikapp med verifikationer och skanningar och utskrifter, och bråka med hålslaget och brottas med bokföringspärmar, dubbel- trippel-, kvadrupelkolla att allt blir rätt med debet och kredit, kludda med inloggningar och bankdosor och bank-id och lösenord till höger och vänster för ynnesten att få skicka in periodiska sammanställningar och stöka med usb-stickor och backup och i största allmänhet evighetspyssla med prasslande papper och kvitton hit och miniräknare dit.

Jag vill sjunga och spela gitarr och komponera enastående musik på pianot. Har redan gjort några rent makalösa mästerverk, och det behövs fler.Sade hon och slog knockout på Karlsson på taket.

Entering the 21st century

Seeing how everybody was walking – and scarily enough, driving – around with their noses firmly attached to their bleeding smartphones never used to make me especially sympathetic to the idea of owning a smartphone of my own. I used to frown upon the way I always had to jump out of everybody’s way, even when taking a leisurely stroll in parks or botanical gardens, since everybody was zombie staring at their smartphones rather than at the trees and the flowers, or even listening to the birds and the sweet bumble bees. I used to think it sort of depressing -and I still do – the way people seem to be living in their phones rather than in the real world.

But now I’ve gone and joined the ranks of the depressed, and for a very silly reason, too. I suddenly discovered that a poor sod can’t even afford to be downtown and suddenly find themselves in dire need of a pee unless equipped with a smartphone*. It may sound like a very bad joke but, alas, it’s not. You need a phone to pee. So I bought one. But I’ll be damned if I ever follow everybody else’s lead and have it glued to my nose.

Still, it’s all deeply worrying.

“There will come a time when it isn’t ‘They’re spying on me through my phone’ anymore. Eventually, it will be ‘My phone is spying on me’.”
Philip K Dick
(source: http://www.azquotes.com/quote/355286)

Philip K Dick’s ‘eventually’ is already here. But also – and unfortunately – I do enjoy being able to buy a ticket whenever I need to go somewhere by bus, tram or train. (Without a phone you’re obliged to walk.) And I’m very fond of the Global Positioning System telling me how to find my way to the Kolmården Zoo, the car repair shop and other urgent places. And also, I’m secretly in love with the online voice activated translation application, teaching me how to say very important stuff in German, Singalese, Urdu and What-not.

*My brother-in-law suggested an astronaut’s diper, but I would only wear one of those if I were actually an astronaut.

Batteriladdning

Mot alla odds blev det en liten minisemester. Hade satsat på Danmark och vikingamuseum och gamla kyrkor men det stannade vid Varberg med omgivning, inklusive Strömma Farm Lodge i Tvååker. Räckte finfint till för att höja glädjekemikaliehalten i hjärnan. Vädret var underbart (trots alla hot om storm och ösregn, ösregn), och vi lyckades pricka in bland annat en mycket fin utställning om Varbergsmålarna som verkade några år runt förra sekelskiftet. Dessutom var det stor loppmarknad i Strömma och man fick stå i kö cirka en halvtimme för att få äta lunch vid den gamla kvarnen. Det var det värt!

Tänker ofta när vi är ute och ser oss omkring att “här var det trevligt men jag skulle nog inte vilja bo här”. Men när vi vandrade omkring i och runt Varbergs fästning och följde strandvägen bort till Apelviken och fyren med det ständigt föränderliga vattnet och landskapet och dito färgerna och ljuset och ljuden så kände jag med hundra procents övertygelse att här, just här, skulle jag kunna bo.

ro-vid-varbergsvatten

Men sedan skämdes jag över blotta tanken eftersom jag hörde ägaren till det galet trivsamma Okéns Bed & Breakfast (som vi av en lycklig slump checkade in på), som svar på några andra gästers fråga om bostadspriserna i staden, förklara att priserna rusar i höjden och att det är göteborgarna som trissar upp dem.

Gissningsvis är jag inte den enda som känner att den fantastiska närheten till vilt hav och samtidigt osedvanligt vänlig civilisation viskar löften om själsro, men kanske är risken att man drar med sig allt det där som man vill slippa ifrån. Ungefär som när man börjar knapra på åkermark och naturreservat för att bygga hus åt dem som vill ha nära till naturen, ända tills all natur är borta och allt som återstår är hus och asfalt.