Month: December 2016

Årets sista dag

Klockan är 13.42. Vädret är skymningsgrått. Asfalten är blöt. Vägarna glesa. Djurplågerismällarna spridda. Människorna få. Mössorna guppar, benen styltar.

Har avslutat årets bokföring (med bara 4 vredesutbrott – rekordlågt!) så nu kan 2017 få komma närhelst det vill. Bring it on, baby! Do your worst. I’m a mean grean [sic] bastard from outer space, so if you think you’ll bring me down next year you have another thing coming. Yeah! I’m gonna wear you down!  …. and a lot of similiar loud-mouthed wrestling yelling until  the cows come home.

Tänker inte försöka sammanfatta året. Konstaterar bara att den mest markanta förändringen år 2016 jämfört med 2015 var att vi köpte bil och på så vis skaffade oss en annan sorts frihet än vi haft förut.

Funderar nu som bäst på vad vi ska hitta på att göra som vi inte har gjort andra nyårsaftnar. Om inte Emmett haft sjukintyg från verkmästarn i magen hade det definitivt blivit full fart på gokartcentralen.

Mitt andra förslag var att åka ut i ödemarken och se på de riktiga stjärnorna vid tolvslaget. Verkar dock gå bort eftersom gråfläskemolnfilten tycks ligga över hela den del av Sverige som är vårt rimliga närområde.

Tredje förslaget är att göra nåt som jag inte försökt mig på under flera decennier. Åka och bowla. Det är lagom knasigt. Såvida det fortfarande finns några bowlingbanor där ute i verkligheten…?

Fjärde förslaget är att sätta sig i bilen, köra och ser var vi hamnar. Ja. Så får det bli!

Stranger things

A surprisingly well-made series (Netflix), taking place in the 1980’s, dealing with weird disappearances, supernatural powers and a group of kids’ loyalties to one another. It all starts with the mysterious creature chasing young Will Byers…

Julkonsert

Är glad att jag kom iväg på “scenisk julkonsert” i Annedalskyrkan med kören Cardía, Guldkören, Kristallerna och orkester, allt under ledning av dirigenten Eva Sundqvist. Fullsatt, såg det ut som från min plats intagen 40 minuter i förväg (för en gångs skull i god tid till nåt).

Musiken var blandad, allt ifrån Bach och Händel till Love Actually-temalåten med rivigt duktig solist. Det maffigast framförda stycket tror jag ändå var O Magnum Mysterium av Morten Lauridsen. Hade aldrig hört det förut, så bara där drog jag högsta vinsten genom att ta mig tid att ringla iväg till körkan trots att jag trodde att jag inte hade nån tid.

Fessing up

Okej, jag erkänner. Det blev Liseberg till slut. Och tur var det! Lagom med folk och regnet började inte förrän prick kl 22 när hele rasket stängde. Dessutom: Besökte Tomtens verkstad, åkte Kaninlandsbanan, tittade på knivjonglör, snackade med en dansk medeltidsman (med hög jultomtekoeffecient), åt våffla, träffade en superrar före detta arbetskamrat (efter sisådär 20 år var hon sig precis lik, den rackarn), och sen åkte vi skridskor. Ungefär också två decennier sedan sist. Takterna satt (nästan) i. Äventyrligt rolig fredag. Yeah!

julliseberg_1julliseberg_2

Ding dong

Merrily on high. Av olika anledningar (capo tasto, fotstöd och ackordspel snarare än fingerspel) har det blivit en nytändning i gitarrövningarna. Knåpar så mycket fingertopparna tillåter på F-ackord och andra spretigheter, och när tiden blivit mogen kastar jag mig ut i konstiga julsånger och försöker få luften att räcka till i bytena mellan Bm, Em, Am7, D7, Bm, Em, Am7, B7, Em, Am7 och D7. Glooo-ooooo-ooooo-ooo-oooooo-oooooooo…-ria.

Kan väl erkänna att det aldrig nånsin kommer att låta så här:

Hosanna in excelsis.

Julmarknadsfunderingar

Först tänkte jag åka till Övedsklosters julmarknad (som verkar vara den enda julmarknad jag ännu inte missat), men sedan såg jag att Övedskloster tillhör Sjöbo. Som jag av olika anledningar får dåliga vibbar av. Inser att en julmarknad inte behöver ha något med dåliga vibbar att göra, men ändå…

Bättre att stanna hemma och försöka hitta julstämning på annat sätt? Kanske genom att lyssna på keltisk julmusik i Annedalskyrkan 17 december, eller lyssna på “vanlig” julmusik i Domkyrkan 20 december. Eller att besöka Liseberg? (Nä, till det senare: Får inte ett dugg julkänsla i kroppen av att trängas med lukter och höga röster och gåpåigheter.)

Var finns decemberkänslan? Var, var var? Inte i radions julkalender (makalöst oinspirerande), inte i SVT:s julkalender (makalöst oinspirerande) och inte i utomhusvädret (makalöst oinspirerande). Inte i hyllans jul-cd:ar (makalöst pallar-inte-har-hört-spåren-tusen-gånger-förut-och-om-Suzy-Snowflake-inte-håller-tyst-snart-så-skriker-jag!-oinspirerande), och inte ens i inomhusbelysningen (makalöst det-var-ju-så-här-det-var-förra-året-och-varför-är-alla-sorters-julbelysningar-jag-är-ute-efter-obefintliga-i-butikerna?-oinspirerande).

Tillåter mig en stilla natts snyft.

So clever and funny it hurts

James Veitch.  A hero of sorts. Not a caped and masked one, true, but a helluva lot more entertaining than for instance Batman (his worst moment by far: facing The Joker in the hands of Christopher Nolan). Veitch fights the fights most of us do not contemplate fighting because we are too tired, too teary-eyed or too stupid even to raise a pen (mightier than the sword) and wield it against the bad guys.

Go, James Veitch, go! Never rest until I have laughed myself silly (it won’t be long now).