Month: February 2018

Busbra BOSE

Emmett var så himla snäll att han gav mig brusreducerande hörlurar i födelsedagspresent, och de är så jävla bra att egotrippade tonårswannabee-farfan här ovanpå kan spela sin unkna döskallemusik hur mycket han vill utan att jag måste fly hemmet med djupt ondskefulla tankar åt hans håll istället för att jobba med mina stressiga deadlines.

Advertisements

Vad kostar en Kristersson?

När moderaterna, ledda av Ulf Kristersson som har dokumenterad historik som ekonomiskt “fiffig” när det gäller den egna vinningen (bla  lägenhetsaffärer) och dessutom visat sig ointresserad av att följa demokratiska principer i vilka det är en politikers skyldighet att svara på frågor om sitt tjänsteutövande i relation till allmänhetens bästa, börjar hojta om att de vill ha en utredning om vad invandringen kostar samhället så undrar jag om det inte vore dags för en mer angelägen utredning, nämligen en som visar vad alla krypiga girigbukpolitiker kostar samhället.

Dessutom finns det en ganska anrik forskning som visar att invandring är ekonomiskt nödvändig för landet. Om det är något som får miljonerna att rinna iväg och urholka den svenska välfärden så är det socialborgarråd och andra politikers monumentala oförmåga att fånga upp och förvalta den inflödande kompetensen på rätt sätt.

Tänka ljusa tankar-träning

Syrran och svågern har dragit till fjälls och lämnat en fårskock i mina välmenande men ovana händer. I uppdraget ingår att varje dag brottas med bildörren som frusit igen under natten, skrapa rutorna, köra en och halv mil, byta om till fårhagekläder, dra fram en stor säck bröd ur hästtransporten och medelst en extremt slö kniv skära, skära, såga, kämpa, kämpa, skära alla limpor och frallor i bitar lagom stora för de gottesugna fåren, böka med 6-8 (Socialstyrelsen rekommenderar) vattenspänner som frusit ihop under natten, fylla på dem med vatten lagom tempererat för att neutralisera vätskan i fårhagehon som, japp, frusit ihop under natten, skrapa rutorna på fårhagebilen, lasta in  den stora brödkorgen och de 6-8 vattenspännerna (med en stilla bön om att man tryckt till samtliga lock ordentligt), köra iväg till fårhagen, hälsas välkommen av en fårskock som omringar en, nafsar en i kläderna och vid minsta lilla trigger skenar iväg – helst utan att välta omkull och trampa ner en – och knacka loss så mycket is man bara kan ur hon innan man fyller på med ovan nämnda vattenspänner, därefter navigera sig tillbaka genom fårskocken till grinden för att hämta brödkorgen, strössla ut alla svettigt portionsskurna brödbitar utan att fåren trycker ihop och trampar ner en, ta sikte på vindskyddet och halmgolvet som behöver förbättras med ett nytt halmlager eftersom får tillhör den sortens djur (människor inklusive) som gladeligen kackar där de äter och sover, säga hej då till alla fåren som hunnit äta upp brödet och börjat omringa en igen med nafsiga tänder i tron att man inte hostat upp allt smaskens, köra tillbaka fårhagebilen, byta om till vardagskläder, köra en och halv mil hem och sedan se fram emot nästa dag då allting börjar om från början. Två och en halv till tre timmar ryker ledigt medan jag får vara utomhus och snacka med ekorrar och koltrastar, får och skator, och skåda solen i vitögat. Ja, se det är livet, det!