Month: March 2018

Socialdemokraterna får mig att se rött

Jag grät när borgarna kom till makten senast, eftersom jag visste att det nu skulle bli fritt fram för alla pengahungriga typer att plundra landet. Och visst fick man rätt. Skolorna – i ett land där det råder skolplikt – köptes upp av riskkapitalister som tjänade storkovan på att låta dem gå i konkurs och med ett leende avbryta elevers utbildning bara så där. Och sen låtsades ingen begripa varför de svenska skolresultaten plötsligt rasade i internationella jämförelser. Gamla och sjuka plågades ihjäl på äldreboenden som bland annat hette Carema (smaka på namnet) och som hölls bakom ryggen av fru statsminister eftersom hon hade privata intressen i riskkapitalisterna som ägde företaget. Fackföreningarna försvagades med starka ekonomiska medel (med A-kasseavgifterna som främsta vapen). Sjukvården skenade iväg åt privatintressenas håll och roffarna gnuggade händerna åt att medborgarna först måste betala skatt för att få sjukvård och sen betala privata sjukförsäkringar och privata läkare för att sen faktiskt FÅ nån sjukvård (jag känner ett flertal personer som tvingades vänta i mer än ett år på att få hjälp med sina livshotande sjukdomar pga kraftigt förlängda köer till den “vanliga” sjukvården samtidigt som de som hade råd att gå till privatläkare och privatkirurger jublade över hur bra och snabbt allt gick). Roffarna kunde också börja tjäna multum på att fritt få använda skattebetalarnas pengar i sina privata företag och sen behålla alla vinster de gjort i samma företag. Osv, osv.

Så när sossarna valdes som ny kapten på den svårt pengaläckande skutan trodde jag att rättvisa och sunt förnuft skulle börja bli ett rättesnöre igen. Men under de år som hittills gått har jag inte sett mycket av det. Visserligen vet jag att vår sittande regering är bakbunden pga att den inte har majoritet i riksdagen. Det kan ursäkta en del, men det ursäktar inte att den ena sparken efter den andra riktas mot redan utsatta grupper i vårt samhälle. Vad är det t ex frågan om när Strandhäll tar sig rätten att gå in och detaljstyra en myndighet som Försäkringskassan och bestämma att de nu måste spara pengar genom att skriva ner sjukantalet. Det är inte deras uppdrag, och det är inte hennes rättighet att kräva det. Är man sjuk och har dokumentation på det så är det absurt att Försäkringskassan, på Strandhälls order, påstår att man INTE är det bara för att regeringen ska spara pengar. Om man vill spara pengar så kan man göra det på ett vettigt sätt, förslagsvis genom att sluta blöda ut skattepengar på stöd till diverse konstiga institutioner utan att kräva någon form av redovisning. Men som av en händelse kommer då regeringen, återigen med Strandhäll som Ljushuvud nummer 1, stickande med en ny snilleblixt: Nu ska blinda avkrävas kvitton på sina inköp istället för att få ett schablonstöd. Hur då? De personliga assistenter som de drabbade hade behövt för uppdraget är ju redan indragna tack vare… wait for it… Strandhäll: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nytt-lagforslag-blinda-och-dova-maste-redovisa-kvitton-1. Som en av de drabbade säger: om motiveringen till det nya förslaget nu är att det ska vara lika för alla, varför är inte då barnbidragstagare redovisningsskyldiga för sina merkostnader? Ja, varför är de inte det? Hur rik man än är så får man barnbidrag i det här landet. Samtidigt som en blind pojke som behöver komma hem från skolan inte längre får åka med i bilen som färdtjänst använder för att skjutsa hem hans pappa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/emil-11-ar-och-blind-lamnas-ensam-pa-gatan Vad duktiga ni är, ni som fattar dessa beslut. Ni är inte ett dugg enfaldiga och empatilösa. Ni gör bara som ni blir tillsagda. Ni följer bara order. Och jippi vad mycket pengar ni sparar åt regeringen! Bra jobbat! Nu blir det ännu några fler ören över till både dem och er och alla era privata pensionsförsäkringar.

Jag antar att ni vet om vilka ynkliga svikare ni är, och jag antar även att ni är ytterst stolta över det.

Räkna inte med min röst när det är dags att gå till valurnorna. Och ser jag er nånstans ute i verkligheten i behov av hjälp, så räkna inte med det heller.

Advertisements

Monstermöbel

Var på gymmet idag och träffade en stol som knådade och ruskade mig tills mina fickor tömdes och hälldes ner i stolens inbrottssäkra innandöme. Lyckades i efterhand rädda två av mina utrotningshotade (och livsnödvändiga) hårklämmor, men de andra strök med tillsammans med nyckeln till klädskåpet. Personal tillkallades, stolen hånlog och mitt hänglås bröts upp*.

Ändå har monsterstolen inte avskräckt mig. Tvärtom. Den är fascinerande på alla sätt. Tänk att ingenjörer lyckats räkna ut hur en så fullbordad massagemöbel ska ritas, byggas i sina enskilda delar som sätts ihop till en fungerande helhet, och sedan matas med algoritmer som gör att människor oavsett form, längd och storlek ska kunna placera sig i den och knappa in valfritt massageprogram och sedan gå vederkvickta (om än diverse personliga tillhörigheter fattigare) därifrån. Detta är mitt första påtagliga möte i verkligheten med en robot. Bråkig dessutom. And I love it!

 

* Just när det sa “knips” översköljdes jag av en skrämselvåg: tänk om jag tagit helt miste på hänglås och det inte alls skulle visa sig vara min jacka och mina dörrnycklar som hängde bakom dörren?? Men pulsen gick strax ner igen, och kvinnan som höll i knipstången berättade att massagestolen någon vecka tidigare lagt beslag på en mans armbandsur. Stölden underlättades tydligen av att stolens maskineri är utrustat med magneter. Diaboliskt i all sin enkelhet.