Author: carolisabella

Sahlgrenskt skämt?

En god vän till mig, som år 2011 vänligt nog fick diagnosen MS av en läkare på Sahlgrenska, berättade idag att det gått två månader sedan vännen skickat en bekymrad fråga via “Mina vårdkontakter” till mottagningen angående nya symtom, och att det har gått lika många månader utan att frågan blivit besvarad. Vad hände med “Du får svar inom 5 arbetsdagar”? Den läkare (den sjätte i raden) som frågan envist sorteras till jobbar egentligen inte på Sahlgrenska. Och när han gör det så tycks han vara på semester.

Hur som helst, medan min vän som bäst förundrade sig över vad det är som egentligen pågår – eller inte pågår – på Sahlgrenska så damp det just denna dag ner ett brev från samma sjukhus med ett erbjudande om att gå en kurs.

I hur man har MS.

WTF?

För det första: Det har gått sju år sedan diagnosen ställdes.

För det andra: Efter att i två månaders tid ha nonchalerat en direkt fråga som för specialutbildat folk inte borde vara alltför komplicerad att besvara lägger mottagningen både pengar och klämmigt krut på att skicka ut ett erbjudande om att gå en kurs.

Inte i hur man segelflyger, odlar barrträd eller ens hur man gör för att komma i kontakt med personalen på mottagningen. Nej, en kurs i hur man har MS.

Jag har full förståelse för min goda väns kommentar: “Jag vill fanimej slå dem.”

Advertisements

Socialdemokraterna får mig att se rött

Jag grät när borgarna kom till makten senast, eftersom jag visste att det nu skulle bli fritt fram för alla pengahungriga typer att plundra landet. Och visst fick man rätt. Skolorna – i ett land där det råder skolplikt – köptes upp av riskkapitalister som tjänade storkovan på att låta dem gå i konkurs och med ett leende avbryta elevers utbildning bara så där. Och sen låtsades ingen begripa varför de svenska skolresultaten plötsligt rasade i internationella jämförelser. Gamla och sjuka plågades ihjäl på äldreboenden som bland annat hette Carema (smaka på namnet) och som hölls bakom ryggen av fru statsminister eftersom hon hade privata intressen i riskkapitalisterna som ägde företaget. Fackföreningarna försvagades med starka ekonomiska medel (med A-kasseavgifterna som främsta vapen). Sjukvården skenade iväg åt privatintressenas håll och roffarna gnuggade händerna åt att medborgarna först måste betala skatt för att få sjukvård och sen betala privata sjukförsäkringar och privata läkare för att sen faktiskt FÅ nån sjukvård (jag känner ett flertal personer som tvingades vänta i mer än ett år på att få hjälp med sina livshotande sjukdomar pga kraftigt förlängda köer till den “vanliga” sjukvården samtidigt som de som hade råd att gå till privatläkare och privatkirurger jublade över hur bra och snabbt allt gick). Roffarna kunde också börja tjäna multum på att fritt få använda skattebetalarnas pengar i sina privata företag och sen behålla alla vinster de gjort i samma företag. Osv, osv.

Så när sossarna valdes som ny kapten på den svårt pengaläckande skutan trodde jag att rättvisa och sunt förnuft skulle börja bli ett rättesnöre igen. Men under de år som hittills gått har jag inte sett mycket av det. Visserligen vet jag att vår sittande regering är bakbunden pga att den inte har majoritet i riksdagen. Det kan ursäkta en del, men det ursäktar inte att den ena sparken efter den andra riktas mot redan utsatta grupper i vårt samhälle. Vad är det t ex frågan om när Strandhäll tar sig rätten att gå in och detaljstyra en myndighet som Försäkringskassan och bestämma att de nu måste spara pengar genom att skriva ner sjukantalet. Det är inte deras uppdrag, och det är inte hennes rättighet att kräva det. Är man sjuk och har dokumentation på det så är det absurt att Försäkringskassan, på Strandhälls order, påstår att man INTE är det bara för att regeringen ska spara pengar. Om man vill spara pengar så kan man göra det på ett vettigt sätt, förslagsvis genom att sluta blöda ut skattepengar på stöd till diverse konstiga institutioner utan att kräva någon form av redovisning. Men som av en händelse kommer då regeringen, återigen med Strandhäll som Ljushuvud nummer 1, stickande med en ny snilleblixt: Nu ska blinda avkrävas kvitton på sina inköp istället för att få ett schablonstöd. Hur då? De personliga assistenter som de drabbade hade behövt för uppdraget är ju redan indragna tack vare… wait for it… Strandhäll: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nytt-lagforslag-blinda-och-dova-maste-redovisa-kvitton-1. Som en av de drabbade säger: om motiveringen till det nya förslaget nu är att det ska vara lika för alla, varför är inte då barnbidragstagare redovisningsskyldiga för sina merkostnader? Ja, varför är de inte det? Hur rik man än är så får man barnbidrag i det här landet. Samtidigt som en blind pojke som behöver komma hem från skolan inte längre får åka med i bilen som färdtjänst använder för att skjutsa hem hans pappa: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/emil-11-ar-och-blind-lamnas-ensam-pa-gatan Vad duktiga ni är, ni som fattar dessa beslut. Ni är inte ett dugg enfaldiga och empatilösa. Ni gör bara som ni blir tillsagda. Ni följer bara order. Och jippi vad mycket pengar ni sparar åt regeringen! Bra jobbat! Nu blir det ännu några fler ören över till både dem och er och alla era privata pensionsförsäkringar.

Jag antar att ni vet om vilka ynkliga svikare ni är, och jag antar även att ni är ytterst stolta över det.

Räkna inte med min röst när det är dags att gå till valurnorna. Och ser jag er nånstans ute i verkligheten i behov av hjälp, så räkna inte med det heller.

Monstermöbel

Var på gymmet idag och träffade en stol som knådade och ruskade mig tills mina fickor tömdes och hälldes ner i stolens inbrottssäkra innandöme. Lyckades i efterhand rädda två av mina utrotningshotade (och livsnödvändiga) hårklämmor, men de andra strök med tillsammans med nyckeln till klädskåpet. Personal tillkallades, stolen hånlog och mitt hänglås bröts upp*.

Ändå har monsterstolen inte avskräckt mig. Tvärtom. Den är fascinerande på alla sätt. Tänk att ingenjörer lyckats räkna ut hur en så fullbordad massagemöbel ska ritas, byggas i sina enskilda delar som sätts ihop till en fungerande helhet, och sedan matas med algoritmer som gör att människor oavsett form, längd och storlek ska kunna placera sig i den och knappa in valfritt massageprogram och sedan gå vederkvickta (om än diverse personliga tillhörigheter fattigare) därifrån. Detta är mitt första påtagliga möte i verkligheten med en robot. Bråkig dessutom. And I love it!

 

* Just när det sa “knips” översköljdes jag av en skrämselvåg: tänk om jag tagit helt miste på hänglås och det inte alls skulle visa sig vara min jacka och mina dörrnycklar som hängde bakom dörren?? Men pulsen gick strax ner igen, och kvinnan som höll i knipstången berättade att massagestolen någon vecka tidigare lagt beslag på en mans armbandsur. Stölden underlättades tydligen av att stolens maskineri är utrustat med magneter. Diaboliskt i all sin enkelhet.

Busbra BOSE

Emmett var så himla snäll att han gav mig brusreducerande hörlurar i födelsedagspresent, och de är så jävla bra att egotrippade tonårswannabee-farfan här ovanpå kan spela sin unkna döskallemusik hur mycket han vill utan att jag måste fly hemmet med djupt ondskefulla tankar åt hans håll istället för att jobba med mina stressiga deadlines.

Vad kostar en Kristersson?

När moderaterna, ledda av Ulf Kristersson som har dokumenterad historik som ekonomiskt “fiffig” när det gäller den egna vinningen (bla  lägenhetsaffärer) och dessutom visat sig ointresserad av att följa demokratiska principer i vilka det är en politikers skyldighet att svara på frågor om sitt tjänsteutövande i relation till allmänhetens bästa, börjar hojta om att de vill ha en utredning om vad invandringen kostar samhället så undrar jag om det inte vore dags för en mer angelägen utredning, nämligen en som visar vad alla krypiga girigbukpolitiker kostar samhället.

Dessutom finns det en ganska anrik forskning som visar att invandring är ekonomiskt nödvändig för landet. Om det är något som får miljonerna att rinna iväg och urholka den svenska välfärden så är det socialborgarråd och andra politikers monumentala oförmåga att fånga upp och förvalta den inflödande kompetensen på rätt sätt.

Tänka ljusa tankar-träning

Syrran och svågern har dragit till fjälls och lämnat en fårskock i mina välmenande men ovana händer. I uppdraget ingår att varje dag brottas med bildörren som frusit igen under natten, skrapa rutorna, köra en och halv mil, byta om till fårhagekläder, dra fram en stor säck bröd ur hästtransporten och medelst en extremt slö kniv skära, skära, såga, kämpa, kämpa, skära alla limpor och frallor i bitar lagom stora för de gottesugna fåren, böka med 6-8 (Socialstyrelsen rekommenderar) vattenspänner som frusit ihop under natten, fylla på dem med vatten lagom tempererat för att neutralisera vätskan i fårhagehon som, japp, frusit ihop under natten, skrapa rutorna på fårhagebilen, lasta in  den stora brödkorgen och de 6-8 vattenspännerna (med en stilla bön om att man tryckt till samtliga lock ordentligt), köra iväg till fårhagen, hälsas välkommen av en fårskock som omringar en, nafsar en i kläderna och vid minsta lilla trigger skenar iväg – helst utan att välta omkull och trampa ner en – och knacka loss så mycket is man bara kan ur hon innan man fyller på med ovan nämnda vattenspänner, därefter navigera sig tillbaka genom fårskocken till grinden för att hämta brödkorgen, strössla ut alla svettigt portionsskurna brödbitar utan att fåren trycker ihop och trampar ner en, ta sikte på vindskyddet och halmgolvet som behöver förbättras med ett nytt halmlager eftersom får tillhör den sortens djur (människor inklusive) som gladeligen kackar där de äter och sover, säga hej då till alla fåren som hunnit äta upp brödet och börjat omringa en igen med nafsiga tänder i tron att man inte hostat upp allt smaskens, köra tillbaka fårhagebilen, byta om till vardagskläder, köra en och halv mil hem och sedan se fram emot nästa dag då allting börjar om från början. Två och en halv till tre timmar ryker ledigt medan jag får vara utomhus och snacka med ekorrar och koltrastar, får och skator, och skåda solen i vitögat. Ja, se det är livet, det!

Vad som återstår

Efter två veckors förkylning finner jag det problematiskt att hitta tillbaka till träningsrutinerna. Men. Bland julklappspaketen fanns efterlängtade slåssvantar. Allt jag behöver göra nu är att reka på gymmet i akt och mening att hitta den tid på dagen när läget är som mest gynnsamt för åtkomst till sandsäcken.

I övrigt läser jag med spänning en annan julklapp, “Hjärnan är stjärnan”. Konstaterar att amygdala kan vara en besvärlig jäkel. Bra men besvärlig. Bråkig. Den sköter mycket av ens “fighting” och “flighting”.

Har inte kommit så himla långt i handlingen än, men jag gissar att somligas “fighting”-nervceller är mer lättstimulerade än andras. Eller kanske helt enkelt är fler än andras? Förhoppningsvis kan medvetet tänkande kring denna amygdalas bråkighet hjälpa till att på sikt omdirigera de elektriska strömmarna till mer konstruktiva delar, till exempel pannloben. Men det där med medvetandet är en klurighet i sig. I denna spännande bok redovisas forskning som säger att hjärnan jobbar extremt mycket på egen front och att medvetandet blir informerat först i efterhand (upp till en sekund senare) om vad som redan blivit bestämt på högre (eller djupare) ort. Så vem styr den här skutan egentligen…?

Just nu bryr jag mig inte så mycket om svaret så länge skutan seglas mot ritplattan och fårkalenderbild nummer 8.