den mörka sidan

Ska jag, ska jag inte?

Köpa en häst, anmäla mig till Göteborgsvarvet, boka en resa till Nya Zealand – eller åtminstone till Irland, ringa en oprickad tandläkare, skriva min monsterbok, kompilera en sökbar flora, köra röjsåg i regnet, bli fodervärd åt en katt, skaffa flygcertifikat, på-nytt-läsa alla böcker i hyllorna, på allvar försöka förstå alla nobelliga fysik- och kemipris som delats ut, tvätta fönstren, vinna på Triss, se nåt komiskt i det fula, flytta till ett grannfritt hus med örtagård, sluta slösa tid på tv-deckare varje dag klockan åtta?

Säg det.

Ja.

Säg det.

Ingen bokmässa för mig i år

År 2017, året då jag för första gången aktivt kommer att avstå från bokmässan i Göteborg. Anledningen är att jag inte pallar sättet som icke-demokratiska krafter fritt får utnyttja vårt demokratiska samhälles plattformar för att sakta men säkert äta upp och förinta just demokratin. https://www.svt.se/kultur/bok/127-forfattare-i-upprop-valjer-att-inte-narvara-vid-bokmassan

Maskinerna tar över

Terminator, släng dig i väggen. Åtminstone om du tror att du kan gå en match mot Ica Maxi. Denna butikskedja, som utgår från att man är snattare tills motsatsen bevisats, har ett fiffigt sätt att lösa problemet med kundernas behov av att bli av med gamla mynt och deras egen kostnad för att sedan växla in mynten hos bankerna: De snor helt enkelt de gamla mynt man stoppar i skålen och sedan låtsas de som ingenting när man får tillbaka en felaktig växel – i gamla mynt – på det belopp som betalade i sedlar. Till exempel. Igår kostade matkassen 255 kronor. Jag överlämnade en femhundrakronorssedel, en femtiokronorssedel samt la en gammal femma i myntmaskinen. Enkel matte: Ge mig tre hundra kronor tillbaka. Men vad fick jag? Tvåhundranittiofem kronor: Två hundrakronorssedlar, en femtiokronorssedel (inte den jag lämnade in men nästan), två tjugokronorssedlar och en gammal femma (troligen den jag själv stoppat ner). Summering: Banken tar en växlingsavgift, det vet jag men jag vet inte varför, och Ica Maxi lägger avgiften på kunden – utan att utföra själva den avgiftsbelagda tjänsten – genom att sno stålarna mitt framför näsan på en och sedan låta personalen se förvånad ut. “Vadå, jag vet inte, det sker automatiskt, jag vet inte…”

Släckt

Kanske inte är så ovanligt med slitningar i släktbanden, men när ens förälder har ett sådant uppblåst ego och sådana påhittat sårade känslor att hon lyckas indoktrinera personalen på Solgård (passande namn?) så att de bemöter en som om man var en förhärdad brottsling – eller är de kanske så vansinnigt otrevliga i sig själva att alla som pratar med dem på telefon hamnar i chocktillstånd? – när man vill göra en sådan enkel sak som att skicka blommor och/eller choklad till en gammal man som föräldern varit gift med och som man råkar veta är en väldigt rar människa som skulle bli glad över en ask god choklad, ja då måste man väl ändå säga att det hela har nått bottennivå. Resultatet blir ju bara att den rara gamla människan hamnar i kläm.

Och jo, kära “Solgårds”-Sofia, man får visst besöka sina vänner på ett vanligt sjukhus (även om inte du fick besöka din syster). Jag vet, för jag var nyligen på ett sjukhus och besökte en… just det, vän.

Nästa gång, när jag som utlovat ringer chefen, borde jag kanske göra som Emmett föreslog: spela in snutigheterna.

Kanske pyttelite aningens deppigare än vanligt

…men huvudskälet till posten är ändå att jag tyckte att det var så infernaliskt roligt av mig att över huvud taget komma på att man kan vända på bokstäver. Under de minuter som det tar mig att skriva detta inlägg och posta det låtsas jag därför som om jag under min promenad tidigare idag slogs av en helt unik tanke som ingen i hela den svensktalande delen av jordens befolkning ens nuddat vid. Nånsin:

“Kanske är det dags att Ö-D och D-Ö.”

Stadigt läge

Personligt brev från läkaren. Inga nya inflammationer sedan 2014 (att jämföras med mellanläkarens påstående förra året att ojojoj vad det gnistrar och sprakar och jävlars vad jag måste vara med som försökskanin i hans studiegrupp och testa cancerframkallande tabletter). Kan detta vara resultatet av mitt slarv med sprutorna … och mitt djupa misstroende mot läkare som säger att jag måste bli deras försökskanin? Eller mot läkare som säger att allt är fina fisken?

Förr talades det mycket om politikerförakt. Jag tror att begreppet har expanderat och börjat omfatta en helt ny yrkeskår. Åtminstone i min lilla inflammerade värld.