Uncategorized

Frågor jag inte hittar svaret på

Varför är man en kylig person bara för att man inte vill diskutera sina känslor?

Varför är man en manipulativ person bara för att man förstår vad andra pratar om?

Varför bryr sig folk så jävla mycket om hurdan man är? Har de inget eget liv liksom?

Advertisements

Hittade pärlor

1. Hamnade på Urplay och snubblade över en dansk psykolog, Bo Hejlskov Elvén, som föreläste om autism på ett sätt som fick mig att fastna och sen vara tvungen att konsumera även del två. Man behöver inte hålla med om precis allt han säger, men som åhörare får man i alla fall en massa saker att fundera över: Sådant som har med allmänmänskligt beteende, problemlösning och konstruktivt tänk att göra och som man inte behöver vara vårdpersonal för att ha stor glädje av.

Föreläsningarna heter “Lågaffektiv teori och metod” och ligger kvar till och med 31 december 2017. Vår bästa tid är nu.

2. Letade på sr.se efter något som jag skulle kunna distrahera mig med när jag styrketränade på Fysiken. Landade i Sfärernas musik, ett slags rymdresa i tio delar, med professor emeritus i teoretisk astrofysik Bengt Gustafsson. De ligger kvar endast 30 dagar efter sändning så time’s-a-flying. Underbara fakta till underbar musik. Behöver avlyssnas många, många gånger. Men kanske inte på ett svettigt gym…

Håller med

… Ulrika Milles på SVT:s webbsida när hon tycker att Leonard Cohen gott kunde ha fått Nobelpriset i litteratur (när nu en musikartist var aktuell). Cohen började som poet men gled in på musikens område när poetlivet inte ställde bröd på bordet. Dessutom har han skrivit romaner som jag inser att jag vill läsa. För jag blir alldeles hänförd av hans text, musik och framförande, det lilla jag plötsligt kommit mig för att lyssna på YouTube: https://youtu.be/YD6fvzGIBfQ

Tillägg: Har nu lyssnat på mer av produktionen under decennierna, och jag får nog erkänna att det är den sista skivan som faller mig i smaken. Är inte riktigt med på noterna i de tidigare tongångarna. För valsigt för mig. Så kan det också vara.

 

 

Purdy Cat’s Bed & Breakfast

Our neighbour’s cat has decided to grace us with a four day stay. She’s expecting and therefore sleeps a lot, but she makes sure to sleep on either me or Mr. Cohab. She follows us around until we settle down and offer her a lap to curl up in. If we don’t respond quickly enough to her meows, she gently prods us with her persuasive claws. She’s the most sociable little tyrant cat there ever was. She brightens our day and we orbit around her like planets around a sun. I don’t get much work done, but I love the whiskered excuse!

Entering the 21st century

Seeing how everybody was walking – and scarily enough, driving – around with their noses firmly attached to their bleeding smartphones never used to make me especially sympathetic to the idea of owning a smartphone of my own. I used to frown upon the way I always had to jump out of everybody’s way, even when taking a leisurely stroll in parks or botanical gardens, since everybody was zombie staring at their smartphones rather than at the trees and the flowers, or even listening to the birds and the sweet bumble bees. I used to think it sort of depressing -and I still do – the way people seem to be living in their phones rather than in the real world.

But now I’ve gone and joined the ranks of the depressed, and for a very silly reason, too. I suddenly discovered that a poor sod can’t even afford to be downtown and suddenly find themselves in dire need of a pee unless equipped with a smartphone*. It may sound like a very bad joke but, alas, it’s not. You need a phone to pee. So I bought one. But I’ll be damned if I ever follow everybody else’s lead and have it glued to my nose.

Still, it’s all deeply worrying.

“There will come a time when it isn’t ‘They’re spying on me through my phone’ anymore. Eventually, it will be ‘My phone is spying on me’.”
Philip K Dick
(source: http://www.azquotes.com/quote/355286)

Philip K Dick’s ‘eventually’ is already here. But also – and unfortunately – I do enjoy being able to buy a ticket whenever I need to go somewhere by bus, tram or train. (Without a phone you’re obliged to walk.) And I’m very fond of the Global Positioning System telling me how to find my way to the Kolmården Zoo, the car repair shop and other urgent places. And also, I’m secretly in love with the online voice activated translation application, teaching me how to say very important stuff in German, Singalese, Urdu and What-not.

*My brother-in-law suggested an astronaut’s diper, but I would only wear one of those if I were actually an astronaut.